Gripenberg, Bertel

Gripenberg, Bertel Johan Sebastian (f. 10/9 1878 Pburg, d. 5/5 1947 Sävsjö, Sverige), författare, brorson till Alexandra G. I G:s ungdomsdiktning var den erotiska lidelsefullheten och dyrkan av ögonblickets njutning förhärskande. Han hälsades genast vid debuten 1903 med Dikter som en av de allra främsta inom den nyare finlandssvenska diktningen. Diktsamlingarna Gallergrinden (1905) och Rosenstaden (1907) ger formsäkra uttryck åt sensualism och skönhetskult, men präglas av en mörkare livssyn, delvis framkallad av förhållandena i landet. I Drivsnö (1909), Aftnar i Tavastland (1911), Skuggspel (1912) och Spillror (1917) har resignationen förbytts i känsla för naturskönheten i det finska inlandet. G. vistades för det mesta där, först som informator på herrgårdar, senare som egendomsägare i Sääksmäki. Den tavastländska hembygdslyriken har ibland betraktats som det mest fulländade i hans diktning. I Tavastland kom G. även i kontakt med det finska folket, vilket gav hans inneboende patriotism ytterligare näring. Den slog ut i full blom sedan han deltagit i kriget 1918 på den vita sidan; hans lyrik blev därefter krigsförhärligande och antibolsjevistisk. I samlingen Under fanan (1918) reste G. ett konstnärligt fullödigt monument över den vita bondehären, och vinterkriget inspirerade honom till ny patriotisk diktning. Hans av fosterländskhet genomsyrade alstring fick dock ibland en teatralisk eller t.o.m. patetisk anstrykning. På prosa skrev han bl.a. jaktskildringar och memoarverket Det var de tiderna (1943). G. hade en märklig visionär förmåga; han förutspådde 1908 inbördeskriget tio år senare, och i dikten Den drömda armén (i Under fanan) tog han fram bilder som för tankarna till vinterkriget drygt tjugo år senare.

G. tog tidigt politisk ståndpunkt mot den på frammarsch stadda socialismen, vilken han betraktade som ett hot mot det civiliserade samhället. Då fronten närmade sig 1918 lyckades han fly till den vita sidan och engagerades som intendent vid Nylands dragoner samt avancerade till kornett. 1919-22 tjänstgjorde han som skyddskårschef i Sääksmäki och flyttade 1927 till Borgå, där han 1928-32 bodde i Diktarhemmet. Efter halvtannat år i Hfrs som anställd vid en reklambyrå återvände G. till Tavastland, till Padasjoki.

G. visade öppet sitt förakt för den parlamentariska demokratin och det Finland som hade uppstått efter 1918; han tillhörde den högerauktoritära meningsriktning som hade velat vrida klockan tillbaka till en lyckligare tid då de lägre klasserna visste sin plats i samhället. Han anslöt sig till Lapporörelsen och deltog i förberedelserna för och själva bondemarschen 1930. Detta var dock hans sista offentliga politiska framträdande. (R. Nordenstreng, B. G. och hans skaldskap, 1921; B. Gripenberg, Dikter 1903-1944 i urval och med inledning av J. Landquist, 1948; M. Björkenheim, B. G:s ungdomsdiktning, 1950; J. Louhija, Symbolit ja kielikuvat Bertel Gripenbergin tuotannossa, 1959; Finländska gestalter VII, 1968; L. Hyvämäki, Sinistä ja mustaa, 1971)