Gulldynt, arkeologisk fyndplats i Vörå med praktfulla föremål från folkvandringstid och merovingertid. De första registrerade fynd man känner till hittades år 1849, men utgående från kullens namn, som är äldre, kan man förmoda att ortsbor redan under tidigare århundraden påträffat guld och inspirerade därav plundrat fornlämningen. Så kan även ha skett under det "olycksaliga plundringsåret" 1878, då ett mycket stort antal rösen genomrotades i Österbotten. Grävningar har utförts i flera repriser fr.o.m. 1880, bl.a. av Alfred Hackman och Jacob Tegengren (1894, 1922, 1925, 1927).
G. består av en sandbacke med stora flyttblock. Platsen har uppenbart varit ett gravfält, men det finns inga iakttagelser som berättar vilken gravform som praktiserats, och de flesta fynden har tillvaratagits under otillräckligt dokumenterade omständigheter. G. är det ställe där man numerärt sett gjort de flesta fynden av förhistoriskt guld i Finland. De rika fynden, som bl.a. består av tre bysantinska guldmynt, fyra guldringar, fibulor, spännen - många ornerade med germansk djurornamentik i stil I - pärlor, nålar, vapen, kaurisnäckor m.m. indikerar att G. har haft en överegional betydelse och inte enbart var en stormanssläkts gravplats. Det är möjligt att G. också var en gemensam kultplats, som utnyttjades av bönder och krigare inom ett större område. Omedelbart nedanför kullen har man undersökt resterna av hus från järnåldern. (C.F. Meinander, Forntiden i svenska Österbotten, Svenska Österbottens historia I, 1977; M. Schauman-Lönnqvist, Odin på G., Vi får tacka Lamm, festskrift, Statens historiska museum Stockholm, Studies 10, 2001) (Torsten Edgren)
G. består av en sandbacke med stora flyttblock. Platsen har uppenbart varit ett gravfält, men det finns inga iakttagelser som berättar vilken gravform som praktiserats, och de flesta fynden har tillvaratagits under otillräckligt dokumenterade omständigheter. G. är det ställe där man numerärt sett gjort de flesta fynden av förhistoriskt guld i Finland. De rika fynden, som bl.a. består av tre bysantinska guldmynt, fyra guldringar, fibulor, spännen - många ornerade med germansk djurornamentik i stil I - pärlor, nålar, vapen, kaurisnäckor m.m. indikerar att G. har haft en överegional betydelse och inte enbart var en stormanssläkts gravplats. Det är möjligt att G. också var en gemensam kultplats, som utnyttjades av bönder och krigare inom ett större område. Omedelbart nedanför kullen har man undersökt resterna av hus från järnåldern. (C.F. Meinander, Forntiden i svenska Österbotten, Svenska Österbottens historia I, 1977; M. Schauman-Lönnqvist, Odin på G., Vi får tacka Lamm, festskrift, Statens historiska museum Stockholm, Studies 10, 2001) (Torsten Edgren)