Haapajärvi, stad i landskapet Norra Österbotten, ca 160 km s. om Uleåborg, Norra Finlands region. Areal 766 km2, invånare 7 639 (2010).
Haapajärvi utbreder sig på nordsidan av den stora vattendelaren med centrum på ö. stranden av den långsmala sjön Haapajärvi, som genomflyts av Kalajoki i dess övre lopp. Bosättningen följer i stort sett älvdalen; i periferin finns vidsträckta glest bebyggda myrmarksområden. Den f.d. kyrkbyn, som 1924 blev s.k. samhälle med sammanträngd befolkning, hyser inemot hälften av befolkningen. Den hade tidigare betydelse främst som handelscentrum och trafikknut, men under senare delen av 1900-talet blev näringsstrukturen mångsidigare bl.a. p.g.a. talrika etableringar inom metallindustrin. Skogsindustrin har sedan gammalt en stark ställning på orten. Haapajärvi är även ett viktigt virkesanskaffningsområde för skogsindustrierna vid den österbottniska kusten. Där finns vidare en av försvarsmaktens vapendepåer, gr. 1961. I staden arbetar bl.a. en yrkeshögskolefilial och ett yrkesinstitut. Inom bebyggelsen märks kyrkan, ursprungligen uppförd 1802 enligt ritningar av Hannu Pietilä och senare ombyggd till korskyrka. Av sevärdheter kan nämnas K.J. Ståhlbergs barndomshem, som sedan 1969 är museum.
Haapajärvi koloniserades under senare hälften av 1500-t. av nybyggare från Savolax och hörde ursprungligen under Kalajoki, blev kapell 1693 och bildade egen församling 1838. Kyrkbyn i denna småbrukarbygd utvecklades småningom till ett regionalt centrum för s. delen av Uleåborgs län. Till detta bidrog särskilt den genom Haapajärvi dragna tvärbanan Ylivieska-Idensalmi (invigd 1926), som förbinder Österbottniska banan med Savolaxbanan. Haapajärvi fick 1960 järnvägsförbindelse även söderut (med Jyväskylä). Orten blev köping 1967 och stad tio år senare. (M. Huurre/P. Virrankoski/K. Vilkuna, Suurkalajoen historia I, 1956, 2:a uppl. 1988; Haapajärvikirja, red. I. Luhtasela m.fl., 1966; Haapajärven kirja, red. T. Vihola, 1985; J. Knuuttila/J. Vuori, Asevarikko 8: Viipurista Haapajärvelle, 1988)
Haapajärvi utbreder sig på nordsidan av den stora vattendelaren med centrum på ö. stranden av den långsmala sjön Haapajärvi, som genomflyts av Kalajoki i dess övre lopp. Bosättningen följer i stort sett älvdalen; i periferin finns vidsträckta glest bebyggda myrmarksområden. Den f.d. kyrkbyn, som 1924 blev s.k. samhälle med sammanträngd befolkning, hyser inemot hälften av befolkningen. Den hade tidigare betydelse främst som handelscentrum och trafikknut, men under senare delen av 1900-talet blev näringsstrukturen mångsidigare bl.a. p.g.a. talrika etableringar inom metallindustrin. Skogsindustrin har sedan gammalt en stark ställning på orten. Haapajärvi är även ett viktigt virkesanskaffningsområde för skogsindustrierna vid den österbottniska kusten. Där finns vidare en av försvarsmaktens vapendepåer, gr. 1961. I staden arbetar bl.a. en yrkeshögskolefilial och ett yrkesinstitut. Inom bebyggelsen märks kyrkan, ursprungligen uppförd 1802 enligt ritningar av Hannu Pietilä och senare ombyggd till korskyrka. Av sevärdheter kan nämnas K.J. Ståhlbergs barndomshem, som sedan 1969 är museum.
Haapajärvi koloniserades under senare hälften av 1500-t. av nybyggare från Savolax och hörde ursprungligen under Kalajoki, blev kapell 1693 och bildade egen församling 1838. Kyrkbyn i denna småbrukarbygd utvecklades småningom till ett regionalt centrum för s. delen av Uleåborgs län. Till detta bidrog särskilt den genom Haapajärvi dragna tvärbanan Ylivieska-Idensalmi (invigd 1926), som förbinder Österbottniska banan med Savolaxbanan. Haapajärvi fick 1960 järnvägsförbindelse även söderut (med Jyväskylä). Orten blev köping 1967 och stad tio år senare. (M. Huurre/P. Virrankoski/K. Vilkuna, Suurkalajoen historia I, 1956, 2:a uppl. 1988; Haapajärvikirja, red. I. Luhtasela m.fl., 1966; Haapajärven kirja, red. T. Vihola, 1985; J. Knuuttila/J. Vuori, Asevarikko 8: Viipurista Haapajärvelle, 1988)
Haapajärvi. Denna smala bågbro över Kalajoki (Lemmensilta, "Kärleksbron") hör till sevärdheterna i H. Foto: Haapajärvi stad. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Kommunportalen/Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.