Haapalainen, Eero

Haapalainen, Eero (f. 27/10 1880 Kuopio, d. 27/11 1937 Petrozavodsk), politiker. H. tog studenten 1901 och knöts snart till arbetartidningen Työmies redaktion samt skötte viktiga uppdrag under storstrejken 1905; var 1907-08 chefredaktör för Viborgstidningen Työ. Han utsågs 1908 till sekreterare i Finlands landsorganisation, vars ordförande han var 1911-13. Som ordförande i Finlands arbetares verkställande kommitté undertecknade H. revolutionsuppropet 26/1 1918, blev folkkommissarie för inrikesärenden och senare överbefälhavare för Röda gardet, dock utan att handha den militära ledningen (denna sköttes av en kvarbliven rysk överste, Michail Svetsnjikov). Hans hetsiga temperament och alkoholmissbruk var till förfång för de rödas krigföring, och slutligen avsattes han som överbefälhavare.

Efter nederlaget flydde H. till Sovjetunionen, där han 1919-21 undervisade i en officersskola. Han deltog sommaren 1918 i FKP:s stiftande möte i Moskva och flyttade 1920 till Petrozavodsk, där han innehade olika befattningar. H. förmådde inte underkasta sig partidisciplinen, och uteslöts följaktligen ur partiet 1925. Han gjorde 1931-35 en viktig insats som chef för en nygrundad forskningsinstitution för revolutionshistoria i Petrozavodsk. Hösten 1935 avsattes han i likhet med Karelska republikens övriga finska ledare, anklagad för finsk borgerlig nationalism, häktades två år senare och arkebuserades.