Hällström, Gustaf Gabriel (f. 25/11 1775 Ilmola, d. 2/6 1844 Hfrs), fysiker. H. blev efter en snabb karriär 1801 professor i fysik vid universitetet i Åbo. Efter den stora branden i Åbo 1827 flyttades universitetet till Hfrs, och H. fortsatte sin professorsgärning där. H. prästvigdes 1804 och erhöll fullmakt att vara kyrkoherde i S:t Marie prebendepastorat, samma år blev han ledamot av domkapitlet; teol.dr 1826. Han var den siste fysikprofessorn som innehade ett prebendepastorat. H. var i flera repriser rektor för universitetet i Åbo och Hfrs, bl.a. åren 1829-32, och hade stort inflytande då det nya universitetet inrättades i Hfrs; han var initiativtagare till de astronomiska observatorierna i såväl Åbo som Hfrs och medverkade till att en professur i astronomi inrättades. H. medverkade även till att ett magnetiskt observatorium grundades i Hfrs, vars första direktor blev Johan Jakob Nervander.
H. började sin akademiska bana som matematiker, men övergick sedan till fysiken. Han bestämde vattnets densitet vid olika temperaturer med stor noggrannhet genom att mäta viktförlusten av en glaskula nedsänkt i vatten. Genom att anpassa mätresultaten med Gauss minstakvadratmetod till en tredjegradskurva bestämde han vattnets densitetsmaximum till +4,108 ±0,238 °C (1823). Detta arbete prisbelönades, liksom även en uppsats om nattfroster i Finland. Betydelsefull med tanke på den internationella fysikens utveckling var även H:s studie över kombinationstonerna, De tonis combinationis (1819), med vilken han gjorde en banbrytande insats inom akustiken. Som vetenskapsman var H. aktiv och han var verksam också inom angränsande vetenskaper, såsom astronomi, geofysik och meteorologi; han undersökte sol- och månförmörkelser, temperaturen under olika årstider, barometerståndets växlingar, nattfrosten, norrskenet, landhöjningen i s. Finland, m.m. Se även fysik.
H. tog initiativet till de första meteorologiska observationerna i Finland. Han var ledamot av Kungliga vetenskapsakademien i Stockholm och en av Finska vetenskaps-societetens grundare och verkade som societetens förste ordförande 1838. H. åtnjöt stort internationellt anseende och hedrades 1830 med adelskap för sig och sina efterkommande med namnet af H. (Peter Holmberg)
H. började sin akademiska bana som matematiker, men övergick sedan till fysiken. Han bestämde vattnets densitet vid olika temperaturer med stor noggrannhet genom att mäta viktförlusten av en glaskula nedsänkt i vatten. Genom att anpassa mätresultaten med Gauss minstakvadratmetod till en tredjegradskurva bestämde han vattnets densitetsmaximum till +4,108 ±0,238 °C (1823). Detta arbete prisbelönades, liksom även en uppsats om nattfroster i Finland. Betydelsefull med tanke på den internationella fysikens utveckling var även H:s studie över kombinationstonerna, De tonis combinationis (1819), med vilken han gjorde en banbrytande insats inom akustiken. Som vetenskapsman var H. aktiv och han var verksam också inom angränsande vetenskaper, såsom astronomi, geofysik och meteorologi; han undersökte sol- och månförmörkelser, temperaturen under olika årstider, barometerståndets växlingar, nattfrosten, norrskenet, landhöjningen i s. Finland, m.m. Se även fysik.
H. tog initiativet till de första meteorologiska observationerna i Finland. Han var ledamot av Kungliga vetenskapsakademien i Stockholm och en av Finska vetenskaps-societetens grundare och verkade som societetens förste ordförande 1838. H. åtnjöt stort internationellt anseende och hedrades 1830 med adelskap för sig och sina efterkommande med namnet af H. (Peter Holmberg)