Hämäläinen, Helvi Heleena (f. 16/6 1907 Fredrikshamn, d. 17/1 1998 Esbo), författare. H. var en färgstark berättare och utmärkt skildrare av mänskliga relationer samt en expressionistisk lyriker. Hon väckte uppmärksamhet med den sociala romanen Katuojan vettä (1935, sv. övers. Vattnet i rännstenen, 1939), som skildrar en ensam kvinnas kamp för sin materiella och andliga existens. Strax före kriget utgav hon nyckelromanen Säädyllinen murhenäytelmä (1939, sv. övers. En ståndsmässig tragedi, s.å.), där handlingen utspelar sig i samtida litterära kretsar (bl.a. hennes älskare Olavi Paavolainen är en av de gestalter som lätt känns igen). Delvis av politiska orsaker avlägsnade förläggaren vissa avsnitt ur denna bok, som utkom i en oavkortad nyutgåva först 1981 och filmatiserades 1998. Av fruktan för skandaler vägrade förläggaren även att ge ut fortsättningen Kadotettu puutarha, skriven 1951; den publicerades så sent som 1995. H. hade varit mer eller mindre tyst i decennier, då hon 1987 gav ut diktsamlingen Sukupolveni unta, för vilken hon tilldelades Finlandiapriset. Hon blev därmed upptäckt på nytt och utgav på äldre dagar de digra memoarverken Ketunkivellä (1993) och Päiväkirjat (1994) samt den redan på 1950-t. skrivna miniatyrromanen Uusi Aadam (1997). Postumt utkom romanen Kaunis sielu (2001), som hon skrivit redan som skolflicka men som förläggaren inte befattat sig med p.g.a. ett i boken förekommande lesbiskt tema. (M. Kähkönen, Ei kenenkään veli: selvitys naiskirjallisuuden metaforista Helvi Hämäläisen lyriikassa, 2004)