Hagelstam, Julius Wentzel (f. 25/5 1863 Helsinge, d. 12/4 1932 Hfrs), författare, journalist och förläggare, fil.kand. 1888. Hagelstam inledde sin karriär 1890 som lärare i Fredrikshamn, där han var verksam vid reallyceet, från 1891 som skolans rektor. Samtidigt etablerade han sig som journalist genom chefredaktörskapet för Fredrikshamns Tidning. 1894 flyttade han till Helsingfors och grundade Hagelstams bokhandel, som snabbt blev ett ledande företag i branschen. Som bokförläggare gjorde Hagelstam en märklig insats genom en kvalitativt högtstående och estetiskt sparsmakad utgivning åren 1891-1903. Den första boken på Wentzel Hagelstams förlag var översättningen av Juhani Ahos roman Ensam och i fortsättningen utgavs verk av bl.a. Karl August Tavaststjerna, Arvid Mörne och Konni Zilliacus. Den största satsningen var den internationella kulturtidskriften Ateneum (1898-1903), en rikt illustrerad utgåva med tonvikt på modern konst. Här hade Hagelstam användning av sitt kontaktnät bland konstnärer runtom i Norden. Till hans nära vänner hörde Jean Sibelius, Axel Gallén och Albert Engström.
Hagelstams kulturella ambitioner stod dock inte i proportion till hans ekonomiska sinnelag. Både bokhandel och förlag drabbades av ekonomiska svårigheter. Från 1902 knöts Hagelstam som kritiker till Hufvudstadsbladet. Men hans politiska frispråkighet irriterade den ryska statsmakten; i likhet med flera andra oppositionella utvisades han ur landet 1903. Det innebar att förlaget lades ned. I fortsättningen var Hagelstam verksam som journalist i Stockholm och från 1904 i Paris, där han 1922-28 även var pressattaché vid Finlands ambassad. Han skrev främst för Hufvudstadsbladet, men medverkade också i en rad andra nordiska tidningar. Dessutom producerade han sig skönlitterärt. Bland hans böcker märks romanerna Svarta skuggor (1908) och Slagna till slantar (1909), reseskildringen Genom Ryssland-Kaukasien-Krim-Konstantinopel (1903) och memoarerna Personer och minnen (1923). Han skrev den första biografin över Axel Gallén (senare Akseli Gallen-Kallela): Axel Gallén - En studie (1904). (T. Jarolf, Wentzel Hagelstams förlag 1891-1903: Ett hundraårsminne, 2003) (Gustaf Widén)
Hagelstams kulturella ambitioner stod dock inte i proportion till hans ekonomiska sinnelag. Både bokhandel och förlag drabbades av ekonomiska svårigheter. Från 1902 knöts Hagelstam som kritiker till Hufvudstadsbladet. Men hans politiska frispråkighet irriterade den ryska statsmakten; i likhet med flera andra oppositionella utvisades han ur landet 1903. Det innebar att förlaget lades ned. I fortsättningen var Hagelstam verksam som journalist i Stockholm och från 1904 i Paris, där han 1922-28 även var pressattaché vid Finlands ambassad. Han skrev främst för Hufvudstadsbladet, men medverkade också i en rad andra nordiska tidningar. Dessutom producerade han sig skönlitterärt. Bland hans böcker märks romanerna Svarta skuggor (1908) och Slagna till slantar (1909), reseskildringen Genom Ryssland-Kaukasien-Krim-Konstantinopel (1903) och memoarerna Personer och minnen (1923). Han skrev den första biografin över Axel Gallén (senare Akseli Gallen-Kallela): Axel Gallén - En studie (1904). (T. Jarolf, Wentzel Hagelstams förlag 1891-1903: Ett hundraårsminne, 2003) (Gustaf Widén)