Hakkila, Väinö Pietari (f. 29/6 1882 Lempäälä, d. 18/7 1958 Teisko), socialdemokratisk politiker, jur.utr.kand. 1914. H. verkade först som advokat i Hfrs och var 1917-18 överdirektör i fångvårdsstyrelsen. Han tjänstgjorde 1920-52 som politieborgmästare i Tfrs (landets förste "röde" borgmästare) och var riksdagsman 1919-45 och 1948-54. H. deltog på 1920-t. aktivt i kampen mot det kommunistiska inflytandet i den finländska arbetarrörelsen och var 1926-27 justitieminister i Väinö Tanners socialdemokratiska minoritetsregering. Han framträdde med kraft även mot Lapporörelsen, som sommaren 1930 utsatte honom för en s.k. skjutsning; han enleverades och fördes till Lappo, där han släpptes fri. Händelsen väckte stort uppseende och internationella protester.
Som riksdagens talman 1936-45 vann H. aktning också på borgerligt håll. Under kriget hörde han till den inre ringen och var vid sidan av Tanner socialdemokraternas främste ledare, inriktad på att föra kriget till ett för landet fördelaktigt slut. H. betraktades av politiska motståndare som komprometterad och hörde till dem som av Paasikivi hindrades från att ställa upp till nyval 1945. Han återkom dock till riksdagen 1948 och var fram till 1951 ordförande i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. (Tiennäyttäjät 3, 1968)
Som riksdagens talman 1936-45 vann H. aktning också på borgerligt håll. Under kriget hörde han till den inre ringen och var vid sidan av Tanner socialdemokraternas främste ledare, inriktad på att föra kriget till ett för landet fördelaktigt slut. H. betraktades av politiska motståndare som komprometterad och hörde till dem som av Paasikivi hindrades från att ställa upp till nyval 1945. Han återkom dock till riksdagen 1948 och var fram till 1951 ordförande i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. (Tiennäyttäjät 3, 1968)
Hakkila, Väinö. Var riksdagsman 1919-1945 och talmanför för riksdagen 1935-45. Foto: Museiverket.