Hare Krishna. Krishnarörelsen (ISKCON, The International Society for Krishna Consciousness) är en modern form av gaudiya. Det är fråga om den bengaliska vaishnavismen, den hinduiska bhaktirörelse som påbörjades av Caitanya (1486-1533) i nuvarande Västbengalen i Indien. Caitanyas lära kodifierades under generationen efter honom av de s.k. sex Goswamierna i Vrindavan; till huvudpunkterna hör att den högsta brahman identifieras som den personliga gudomen Krishna, och att Radha är hans högsta shakti eller kraft. De individuella själarnas relation till gudomen ses som konstituerad av "ofattbar samtidig enhet och dualism", av vilka det dock är dualismen som får den större tonvikten. Metoden för själen att ta sig ut ur sin nuvarande, illusoriska tillvaro är bhakti, extatisk hängivenhet till Radha och Krishna. Denna bhaktis kännetecken är sankirtana, gemensam lovprisning av Krishnas namn, oftast i form av det s.k. maha-mantrat (Hare Krishna, Hare Krishna, Krishna Krishna, Hare Hare/Hare Rama, Hare Rama, Rama Rama, Hare Hare).
Till väst kom gaudiya vaishnavismen genom A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada (1896-1977). Han var lärjunge till Bhaktisiddhanta Saraswati (1874-1937), grundaren av organisationen Gaudiya Math och en inflytelserik reformator. Enligt en order Bhaktivedanta Swami fått av denne redan i sin ungdom begav han sig 1965 till USA för att bedriva mission, och grundade där följande år ISKCON. Rörelsen växte snabbt och hade vid sin grundares död 1977 över hundra centrer runt jorden. Idag är de över femhundra. Sedan Bhaktivedanta Swamis död har rörelsen administrerats av ett styrande råd (Governing Body Commission) som sammanträder årligen i Mayapur i Västbengalen, rörelsens högkvarter.
Krishnarörelsen kännetecknas av ett starkt missionskall, som bl.a. tar sig uttryck i att medlemmar distribuerar grundarens böcker på gator och torg. Medlemmarna förväntas följa en strikt vegetarisk diet, avstå från rusmedel, dagligen meditera på maha-mantrat samt även i övrigt följa ett moraliskt klanderfritt leverne. Under senaste år har rörelsen skakats av en omfattande pedofiliskandal i USA och Indien, som visar att man inte alltid lyckats nå upp till sina ideal.
De första missionärerna från rörelsen kom till Finland under slutet av 1970-t., men det skulle dröja till 1982 innan ett första center grundades, i Femkanten i Hfrs. Rörelsen registrerades som ett religiöst samfund 1984. Som mest har den haft tre centrer i Finland, men 2003 fanns endast ett (i Hfrs). I samband med templet i Hfrs lever 12 heltidsmedlemmar. Rörelsen har inte fler än ca 60 registrerade medlemmar, men det verkliga antalet efterföljare är kring 800. Förutom olika evenemang i samband med centret i Hfrs anordnar man regelbundet tillställningar runt om i Finland för att föra fram rörelsens läror.
Eftersom Krishnarörelsen upprätthåller Finlands enda hindutempel öppet för allmänheten, har den under de senaste åren fått allt större stöd av den hinduiska diasporan i huvudstadsregionen, och dess medlemmar anlitas ofta för att i skolor och annorstädes representera hinduismen som helhet. Under stora festivaler som Janmastami (Krishnas födelsedag) och Gaura Purnima (Caitanyas födelsedag) brukar besökarna i templet variera mellan tre- och femhundra. Den respekt som rörelsen har bland hinduerna i Finland framgår också av att dessa anlitar rörelsens finländska präster för att utföra hinduiska samskaraer eller sakrament såsom vigslar eller dop. (Måns Broo)
Till väst kom gaudiya vaishnavismen genom A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada (1896-1977). Han var lärjunge till Bhaktisiddhanta Saraswati (1874-1937), grundaren av organisationen Gaudiya Math och en inflytelserik reformator. Enligt en order Bhaktivedanta Swami fått av denne redan i sin ungdom begav han sig 1965 till USA för att bedriva mission, och grundade där följande år ISKCON. Rörelsen växte snabbt och hade vid sin grundares död 1977 över hundra centrer runt jorden. Idag är de över femhundra. Sedan Bhaktivedanta Swamis död har rörelsen administrerats av ett styrande råd (Governing Body Commission) som sammanträder årligen i Mayapur i Västbengalen, rörelsens högkvarter.
Krishnarörelsen kännetecknas av ett starkt missionskall, som bl.a. tar sig uttryck i att medlemmar distribuerar grundarens böcker på gator och torg. Medlemmarna förväntas följa en strikt vegetarisk diet, avstå från rusmedel, dagligen meditera på maha-mantrat samt även i övrigt följa ett moraliskt klanderfritt leverne. Under senaste år har rörelsen skakats av en omfattande pedofiliskandal i USA och Indien, som visar att man inte alltid lyckats nå upp till sina ideal.
De första missionärerna från rörelsen kom till Finland under slutet av 1970-t., men det skulle dröja till 1982 innan ett första center grundades, i Femkanten i Hfrs. Rörelsen registrerades som ett religiöst samfund 1984. Som mest har den haft tre centrer i Finland, men 2003 fanns endast ett (i Hfrs). I samband med templet i Hfrs lever 12 heltidsmedlemmar. Rörelsen har inte fler än ca 60 registrerade medlemmar, men det verkliga antalet efterföljare är kring 800. Förutom olika evenemang i samband med centret i Hfrs anordnar man regelbundet tillställningar runt om i Finland för att föra fram rörelsens läror.
Eftersom Krishnarörelsen upprätthåller Finlands enda hindutempel öppet för allmänheten, har den under de senaste åren fått allt större stöd av den hinduiska diasporan i huvudstadsregionen, och dess medlemmar anlitas ofta för att i skolor och annorstädes representera hinduismen som helhet. Under stora festivaler som Janmastami (Krishnas födelsedag) och Gaura Purnima (Caitanyas födelsedag) brukar besökarna i templet variera mellan tre- och femhundra. Den respekt som rörelsen har bland hinduerna i Finland framgår också av att dessa anlitar rörelsens finländska präster för att utföra hinduiska samskaraer eller sakrament såsom vigslar eller dop. (Måns Broo)
Hare Krishna. Rörelsens representanter både syns och hörs i stadsbilden då de tågar genom gatorna. Bilden tagen i centrum av Hfrs 2001. Foto: Lehtikuva Oy, T. Wennström.