Harjavalta, stad i Satakunta vid Kumo älvs mellersta lopp, Sydvästra Finlands region. Areal 123 km2, invånare 7 540 (2010).
Harjavalta upptar ett ca 10 km långt parti av den där endast upp till 1,5 km breda älvdalen, som särskilt på sydsidan omges av sandmoar. Stadens centrum s. om älven förbinds med förstäderna n. om denna av en bro (invigd 1984). Inom bebyggelsen märks stadshuset (J. Lappi-Seppälä/I. Martas, 1952) och träkyrkan från 1870. Framför stadshuset står sedan 1969 en skulptur av Emil Cedercreutz, Plöjare (färdigställd 1934). En arkitektonisk sevärdhet är även kraftverket i Pirilänkoski (uppfört 1936-39), som uppdämde flera forsar och förenade dem till en djup vattenbassäng. Harjavalta är en betydande industriort. I storindustriparken med sammanlagt över tusen arbetsplatser har bl.a. Boliden Harjavalta Oy, Norils Nickel Harjavalta Oy, Kemira Grow How, Oy AGA Ab och ABB sina anläggningar. Puustelli-Group har omkring 250 anställda på orten (2004). Bland sevärdheter märks främst Emil Cedercreutz museum, grundat i början av 1900-talet av konstnären själv och sedan 1971 i stadens vård. Museet består av en etnologisk avdelning, "Jordandens tempel", och ett konstnärshem och konstmuseum, vars samlingar omfattar bl.a. skulpturer av Cedercreutz och målningar och teckningar av äldre inhemska 1900-talskonstnärer.
I Harjavalta fanns redan under stenåldern och bronsåldern en fast bosättning, som efter ett avbrott stabiliserade sig i början av historisk tid. Harjavalta blev kapell under Kumo 1670 och bildade egen församling 1868; förblev länge en utpräglad jordbruksbygd, trots ett fördelaktigt läge vid den 1895 invigda järnvägen Tammerfors-Björneborg. Kommunen upplevde en snabb utveckling genom Outokumpu Oy:s och f.d. Rikkihappo Oy:s etablering på orten 1944 respektive 1947; Harjavalta blev köping 1968 och stad 1977. (Vanhaa Harjavaltaa, 1953; P. Poutanen, Puoli vuosisataa kuparia ja nikkeliä: Outokummun Harjavallan tehtaat 1944-1994, 1994)
Harjavalta upptar ett ca 10 km långt parti av den där endast upp till 1,5 km breda älvdalen, som särskilt på sydsidan omges av sandmoar. Stadens centrum s. om älven förbinds med förstäderna n. om denna av en bro (invigd 1984). Inom bebyggelsen märks stadshuset (J. Lappi-Seppälä/I. Martas, 1952) och träkyrkan från 1870. Framför stadshuset står sedan 1969 en skulptur av Emil Cedercreutz, Plöjare (färdigställd 1934). En arkitektonisk sevärdhet är även kraftverket i Pirilänkoski (uppfört 1936-39), som uppdämde flera forsar och förenade dem till en djup vattenbassäng. Harjavalta är en betydande industriort. I storindustriparken med sammanlagt över tusen arbetsplatser har bl.a. Boliden Harjavalta Oy, Norils Nickel Harjavalta Oy, Kemira Grow How, Oy AGA Ab och ABB sina anläggningar. Puustelli-Group har omkring 250 anställda på orten (2004). Bland sevärdheter märks främst Emil Cedercreutz museum, grundat i början av 1900-talet av konstnären själv och sedan 1971 i stadens vård. Museet består av en etnologisk avdelning, "Jordandens tempel", och ett konstnärshem och konstmuseum, vars samlingar omfattar bl.a. skulpturer av Cedercreutz och målningar och teckningar av äldre inhemska 1900-talskonstnärer.
I Harjavalta fanns redan under stenåldern och bronsåldern en fast bosättning, som efter ett avbrott stabiliserade sig i början av historisk tid. Harjavalta blev kapell under Kumo 1670 och bildade egen församling 1868; förblev länge en utpräglad jordbruksbygd, trots ett fördelaktigt läge vid den 1895 invigda järnvägen Tammerfors-Björneborg. Kommunen upplevde en snabb utveckling genom Outokumpu Oy:s och f.d. Rikkihappo Oy:s etablering på orten 1944 respektive 1947; Harjavalta blev köping 1968 och stad 1977. (Vanhaa Harjavaltaa, 1953; P. Poutanen, Puoli vuosisataa kuparia ja nikkeliä: Outokummun Harjavallan tehtaat 1944-1994, 1994)
Harjavalta. Staden ligger 30 km s.o. om Björneborg och har den statliga storindustrin att tacka för sin tillkomst. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolknings-uppgifter: Kommunportalen/Statistikcentralen.
Harjavalta blev köping 1968 och stad 1977. Foto: Schildts bildarkiv.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.