Hartola, (gammalt sv. namn Gustav Adolfs) kommun i Päijänne-Tavastland ca 45 km n. om Heinola, Södra Finlands region. Areal 543 km2, invånare 3 355 (2010).
Hartola är en naturskön bygd, särskilt i n. splittrad av sjöar; genomdras i nord-sydlig riktning av Asikkala-Joutsaåsen, som löper på ett näs mellan sjöarna Rautavesi och Jääsjärvi. Hartola avvattnas genom Kymmene älv; till dess vattensystem hör bl.a. de ovannämnda sjöarna, som ingår i den s.k. Sysmästråten. Huvudbygden, bl.a. kyrkbyn (2 000 inv. 2000) följer i stort sett åsen. Fritidsbebyggelsen är omfattande. Kommunen har en del småindustri, bl.a. skidfabriken Peltonen Ski Oy (gr. 1945). Där fanns tidigare ett betydande antal herrgårdar, störst bland dem Koskipää (som mest 25 000 ha), som är känt sedan mitten av 1500-talet. Det har ägts av släkterna Tandefelt och von Gerdten och skildrats i flera romaner av Maila Talvio som var född i Hartola. Genom författarinnans ansträngningar inrättades herrgården 1929 till regionalt hembygdsmuseum (Itä-Hämeen museo) med bl.a. omfattande etnografiska samlingar.
Hartola är nämnt 1398, då det fanns en kyrka, som dock mot slutet av medeltiden lades i ruiner. Orten omtalas 1540 som Koskipää kapell under Sysmä och tillhörde jämte detta Nylands och Tavastehus län till 1747, då de östliga socknarna i Tavastland överfördes till Kymmenegårds län. Hartola erhöll sitt nuvarande namn 1729 och bildade egen församling 1784, då det efter kronprinsen fick det svenska namnet Gustav Adolfs, av vilket ibland på finska användes formen Kustavus. Ingick från 1831 i det nybildade S:t Michels län. Församlingens nuvarande kyrka är uppförd 1913 (J. Stenbäck) av gråsten. (O. Kolehmainen, Kertomuksia Hartolan entisyydestä, 1917; Hartolan kirja, red. E. Markkanen, 1968, 2:a uppl. 1979; T. Peltonen, Toivo Peltosen suksitehdas, 2002)
Hartola är en naturskön bygd, särskilt i n. splittrad av sjöar; genomdras i nord-sydlig riktning av Asikkala-Joutsaåsen, som löper på ett näs mellan sjöarna Rautavesi och Jääsjärvi. Hartola avvattnas genom Kymmene älv; till dess vattensystem hör bl.a. de ovannämnda sjöarna, som ingår i den s.k. Sysmästråten. Huvudbygden, bl.a. kyrkbyn (2 000 inv. 2000) följer i stort sett åsen. Fritidsbebyggelsen är omfattande. Kommunen har en del småindustri, bl.a. skidfabriken Peltonen Ski Oy (gr. 1945). Där fanns tidigare ett betydande antal herrgårdar, störst bland dem Koskipää (som mest 25 000 ha), som är känt sedan mitten av 1500-talet. Det har ägts av släkterna Tandefelt och von Gerdten och skildrats i flera romaner av Maila Talvio som var född i Hartola. Genom författarinnans ansträngningar inrättades herrgården 1929 till regionalt hembygdsmuseum (Itä-Hämeen museo) med bl.a. omfattande etnografiska samlingar.
Hartola är nämnt 1398, då det fanns en kyrka, som dock mot slutet av medeltiden lades i ruiner. Orten omtalas 1540 som Koskipää kapell under Sysmä och tillhörde jämte detta Nylands och Tavastehus län till 1747, då de östliga socknarna i Tavastland överfördes till Kymmenegårds län. Hartola erhöll sitt nuvarande namn 1729 och bildade egen församling 1784, då det efter kronprinsen fick det svenska namnet Gustav Adolfs, av vilket ibland på finska användes formen Kustavus. Ingick från 1831 i det nybildade S:t Michels län. Församlingens nuvarande kyrka är uppförd 1913 (J. Stenbäck) av gråsten. (O. Kolehmainen, Kertomuksia Hartolan entisyydestä, 1917; Hartolan kirja, red. E. Markkanen, 1968, 2:a uppl. 1979; T. Peltonen, Toivo Peltosen suksitehdas, 2002)
Hartola är känt bl.a. för sin sahti, det västfinska hembryggda ölet. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Kommunportalen/Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.