Helismaa, Reino

Helismaa, Reino Vihtori (f. 12/7 1913 Hfrs, d. där 21/1 1965), kuplettsångare och -kompositör. H. är en av de folkkäraste finska artisterna genom tiderna, men hans alster sågs inte alltid med blida ögon av förespråkarna för den seriösa kulturen. Han utbildade sig till sättare, men gick därefter över till underhållningsbranschen, där han inledde sin karriär genom att tolka kuplettmästaren J. Alfred Tanners sånger. Under krigsåren i början av 1940-t. blev H. synnerligen populär med underhållningsprogram vid fronten. Han skrev inemot 5 000 kupletter, visor och sånger och verkade även som underhållare i radio, scenartist och manusförfattare till otaliga filmer, bl.a. Rovaniemen markkinoilla (1951) och filmerna om Kalle Träskalle (Pekka Puupää). H. använde i flera sammanhang fantasifulla pseudonymer, bl.a. Rauni Kouta, Aarne Lohimies och Orvokki Itä. I nära samarbete med Toivo Kärki producerade han otaliga klassiker inom finsk populärmusik, såsom Päivänsäde ja Menninkäinen, Kaksi vanhaa tukkijätkää, Tango merellä och Rovaniemen markkinoilla.

H. rörde sig lika obehindrat bland stockflottare och hantverkare på landsbygden som i huvudstaden, där han närmast räknade sig som Parkstadsbo - ett minnesmärke över honom, utfört av konstnären Gunnar Uotila, restes 1987 i Parkstad. Minnesmärket, som består av ett realistiskt porträtt i brons, fäst vid en stor sten, bär texten "Niin paljon on aihetta lauluun" ('det finns så mycket orsak till sång'), lånad från en av hans populäraste visor. H:s liv och nära vänskap med Tapio Rautavaara skildras i den dokumentärartade filmen Kulkuri ja Joutsen i regi av Timo Koivusalo (1999). (J. Pennanen/K. Mutkala, R. H.: Jätkäpoika ja runoilija, 1994) (Patrick Eriksson)