hemslöjd. Den slöjd som utövades i hemmen avsåg ursprungligen endast att fylla det egna behovet av husgeråd, kläder m.m., men utvecklades senare till en förvärvsslöjd, vanlig som binäring till jordbruket. H. hade även stor betydelse som vintersysselsättning. I sin ursprungliga bemärkelse faller h. under folkkonsten.
För kvinnornas del var h. i förvärvssyfte nästan uteslutande textilslöjd, främst spånad och vävning, men även t.ex. spetsknyppling (bl.a. i Raumo), medan männen mest sysslade med träslöjd i olika former; som h. bedrevs betydande tillverkning av träbestick och träkärl (bl.a. i Österbotten och Satakunta, "Vackafinland"), möbler (Satakunta, Jurva, Malax), båtar (s. Finlands skärgård samt Saimen-, Ladoga- och Päijännevattnen), skidor (Kajana, Uleåborg och Jyväskylätrakten), slädar och åkdon m.m. Andra hemslöjdsartiklar med god avsättning var knivar (bl.a. Kauhava) och läderartiklar (bl.a. Karleby). Industrialismens genombrott medförde en snabb tillbakagång för h., som inte kunde konkurrera med billig fabriksvara. I samband med den nationella romantiken inom konsten fästes uppmärksamheten även vid h., som från och med nu understöddes av staten. Mot slutet av 1800-t. tillmättes h. i ledande fattigvårdskretsar stor betydelse som "hjälp till självhjälp" och som värn mot dåliga seder. Vid samma tid uppstod lokala hemslöjdsföreningar, sedan det visat sig att den folkliga hantverkstraditionen höll på att dö ut.
Finländsk h. och hantverk främjas idag framför allt av Taito group, en nationell expert- och serviceorganisation inom hantverksbranschen, som omfattar Förbundet för hemslöjd och konsthantverk Taito (Käsi- ja taideteollisuusliitto Taito, gr. 1934 som Centralförbundet för hemslöjd - Kotiteollisuuden keskusliitto) och hantverksföreningar på olika håll i Finland samt deras hantverks- och hemslöjdscentrer och -affärer. Förbundet har hand om organisationernas gemensamma ärenden samt arbetar inom hemslöjds- och konsthantverksbranschen.
För kvinnornas del var h. i förvärvssyfte nästan uteslutande textilslöjd, främst spånad och vävning, men även t.ex. spetsknyppling (bl.a. i Raumo), medan männen mest sysslade med träslöjd i olika former; som h. bedrevs betydande tillverkning av träbestick och träkärl (bl.a. i Österbotten och Satakunta, "Vackafinland"), möbler (Satakunta, Jurva, Malax), båtar (s. Finlands skärgård samt Saimen-, Ladoga- och Päijännevattnen), skidor (Kajana, Uleåborg och Jyväskylätrakten), slädar och åkdon m.m. Andra hemslöjdsartiklar med god avsättning var knivar (bl.a. Kauhava) och läderartiklar (bl.a. Karleby). Industrialismens genombrott medförde en snabb tillbakagång för h., som inte kunde konkurrera med billig fabriksvara. I samband med den nationella romantiken inom konsten fästes uppmärksamheten även vid h., som från och med nu understöddes av staten. Mot slutet av 1800-t. tillmättes h. i ledande fattigvårdskretsar stor betydelse som "hjälp till självhjälp" och som värn mot dåliga seder. Vid samma tid uppstod lokala hemslöjdsföreningar, sedan det visat sig att den folkliga hantverkstraditionen höll på att dö ut.
Finländsk h. och hantverk främjas idag framför allt av Taito group, en nationell expert- och serviceorganisation inom hantverksbranschen, som omfattar Förbundet för hemslöjd och konsthantverk Taito (Käsi- ja taideteollisuusliitto Taito, gr. 1934 som Centralförbundet för hemslöjd - Kotiteollisuuden keskusliitto) och hantverksföreningar på olika håll i Finland samt deras hantverks- och hemslöjdscentrer och -affärer. Förbundet har hand om organisationernas gemensamma ärenden samt arbetar inom hemslöjds- och konsthantverksbranschen.