Herzogin Cecilie, fyrmastad stålbark, byggd i Bremerhaven 1902 för ett tyskt rederi. Fartyget, som hade ett deplacement på 3 242 brt och mätte 95 m i längd och 14 m i bredd, var uppkallat efter hertiginnan Cecilie von Mecklenburg-Schwerin, den tyske tronföljarens trolovade. Det förvärvades 1921 av Gustaf Erikson och sattes efter hand in på spannmålstraden mellan Australien och Europa. Herzogin Cecilie seglade 25/4 1936 uppenbarligen beroende på ett navigationsfel i dimma mot en klippa vid den engelska sydvästkusten, nära den lilla staden Salcombe. Fartyget kunde inte räddas, utan lämnades av sin besättning och småningom även av sin befälhavare, sjökapten Sven Eriksson, en avlägsen släkting till Gustaf Erikson. Med ombord fanns även kaptenens hustru Pamela Eriksson, som senare (i likhet med många andra som seglat med) skrev en bok om fartyget.
Eftersom Herzogin Cecilie var det måhända ryktbaraste segelfartyget i världen, väckte händelsen internationellt uppseende. En del av utrustningen och inredningen bärgades från vraket, bl.a. kan den lyxiga kaptenshytten finns på Ålands sjöfartsmuseum. (P. Eriksson, Hertiginnans sista resa, 1960; B. Greenhill/J. Hackman, H. C.: en fyrmastbark och hennes värld, 1992)
Eftersom Herzogin Cecilie var det måhända ryktbaraste segelfartyget i världen, väckte händelsen internationellt uppseende. En del av utrustningen och inredningen bärgades från vraket, bl.a. kan den lyxiga kaptenshytten finns på Ålands sjöfartsmuseum. (P. Eriksson, Hertiginnans sista resa, 1960; B. Greenhill/J. Hackman, H. C.: en fyrmastbark och hennes värld, 1992)