Hintze, Bertel Olof (f. 14/5 1901 Hfrs, d. där 3/7 1969), konsthistoriker och konsthallsintendent. H. studerade vid Helsingfors universitet med J.J. Tikkanen som främsta lärare. Han doktorerade 1927 på en avhandling om 1800-talsmålaren R.W. Ekman. Vid sidan av sitt huvudvärv som den förste intendenten för Helsingfors konsthall 1928-68 blev han en ofta utnyttjad rådgivare och aktad expert i bildkonstfrågor av talrika privatsamlare och institutioner. Som konsthallschef gjorde H. en banbrytande insats i det moderna utställningslivet i Finland. Han var mycket berest och hade kontakter med de tongivande kretsarna hemma och utomlands, inte minst i de nordiska länderna. Konstmarknaden intresserade H. i hög grad, och som förmedlare av köp till Gösta Serlachius konststiftelse intog han en särställning redan på 1930-t. Rådgivare blev han även för bl.a. Ane Gyllenberg och Amos Anderson, i vars museinämnd han verkade som första ordförande 1964-69. Vid sidan av sitt dagliga arbete hann H. skriva mera än de flesta på musei- och konstområdet. Ett unikt arbete på sin tid var det initierade verket Modern konst (1928-30) i två band. Övriga böcker var oftast monografier såsom avhandlingen om R.W. Ekman, den tidiga monografin över K.E. Jansson (1926), huvudarbetet över Albert Edelfelt (3 bd, 1942-44) och Gösta Diehl (1966). Därtill kom arbeten bl.a. om hans särintresse ryska ikonmålningar (1934), renässansmedaljer (1924) och Helsingfors universitets porträttsamling (1927). Erhöll professors titel 1965. (E. Kruskopf, En konstens världsman: B. H. 1901-1969, 1998) (Bengt von Bonsdorff)
Hintze, Bertel. En tongivande gestalt inom Finlands konstliv under förra delen av 1900-talet. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.