Högholmen

Högholmen, fi. Korkeasaari, zoologisk trädgård, Hfrs, en av världens nordligaste. H., som hör till stadens äldsta friluftsområden, nås antingen med färja från Salutorget eller Hagnäs eller över bron från Blåbärslandet (230 m, invigd 1974). H. ingår numera i Brändö distrikt. Den bergiga ön (22 ha) var ett populärt utflyktsmål redan i början av 1800-t., tjänade under Krimkriget militärens behov och fick på 1860-t. värdshus med kägelbana samt dansbana. Helsingfors utskänkningsbolag uppförde på 1880-t. en ny restaurang, och 1888 realiserades planerna på en djurpark.

Till en början fanns endast djur från den nordiska faunan representerade, men beståndet har senare utvidgats och omfattar idag ca 150 arter från såväl arktisk tundra som tropisk regnskog. Djurparkens viktigaste uppgift är att skydda utrotningshotade arter. På H. avlas ett tjugotal arter som är utrotningshotade eller hotade i naturen, bl.a. snöleopard (drygt 100 snöleoparder har fötts på H.), liten panda, flodiller, trögdjur, svart stork, asiatiskt lejon och gråsäl. Samarbete bedrivs med andra europeiska djurparker, och det förekommer också att djur födda på H. placeras ut i naturen för att bilda grunden för nya djurstammar (ungar av lodjur har t.ex. i detta syfte transporterats till Polen). På H. finns även en trädgård med över 1 000 växtarter.

H., som sedan 1919 är i stadens ägo, har årligen ca en halv miljon besökare och är därmed en av landets främsta turistattraktioner. (R. Palmgren, H:s zoologiska trädgård 1888-1918, 1920; I. Koivisto, Elämä Korkeasaaressa, 1972; M.T. Knapas, Korkeasaari ja Seurasaari: helsinkiläisten ensimmäiset kansanpuistot, 1980; H., 1997)