Hogland, fi. Suursaari, höglänt (intill 170 m ö.h.) ö i Finska viken ca 43 km s. om Kotka och 56 km från estniska kusten. Den ca 11 km långa och 1,5-3 km breda ön (areal 21 km2), bebodd sedan början av 1500-talet, hörde ursprungligen under Veckelax men kom genom Nystadsfreden 1721 i rysk besittning. Hogland anslöts 1817 till Kymmene församling och bildade 1838 egen församling, senare egen kommun (inom Viborgs län). Den finsktalande befolkningen (880 inv. 1915, 740 1940) livnärde sig av fiske, sjöfart och sälfångst; på 1920- o. 30-talen var även turismen en viktig inkomstkälla. Öns intressanta natur lockade till sig många konstnärer, av vilka Magnus Enckell och Ragnar Ekelund hörde till de mest kända. Hogland avträddes av Finland till Sovjetunionen i Moskvafreden 1940, men återtogs i mars 1942 för att åter avträdas enligt vapenstilleståndsavtalet 1944. Ön öppnades 2004 för finländsk turism, efter att i sex decennier ha varit ett så gott som helt avspärrat militärområde.
Sedan vapenstilleståndsavtalet slutits gjorde tyskarna 15/9 ett försök att bemäktiga sig den strategiskt viktiga ön (operation "Tanne Ost"), men landstigningen i vilken ca 3 000 man deltog avvärjdes blodigt av finländska trupper och sjöstridskrafter med bistånd av sovjetiskt flyg (se Miettinen, Martti). Finland kom därigenom inte att framstå som den angripande i kriget mot Tyskland, som kort därpå inleddes i Lappland. De sista finländska trupperna lämnade H. 1/10 1944.
Sjöslaget vid Hogland utkämpades n. om ön 17/7 1788 mellan ryska flottan under amiral Greigh och den svenska under hertig Karl med O.H. Nordenskjöld (flaggkapten). Slaget, som varade i sex timmar, firades som en svensk seger, men innebar strategiskt sett i själva verket ett nederlag, eftersom den svenska offensiven, som siktade på att tränga djupare in i Finska viken, misslyckades. (S. Pälsi, Suomenlahden jäiltä, 1924; E. Havas, Suursaari ja Kymenlaakso, 2:a uppl. 1927; J.W. & J. Mattila, Suursaari, 1941; S. Peltola, Suursaari menneinä aikoina, 1960; L. Toiviainen, Jääkenttien taisteluja. Suursaari-Tytärsaari 1942, 1962; N. Lappalainen, Suursaari toisessa maailmansodassa, 1987; P. Salmelin, Suursaaren sota: kun Suomi Saksan voitti, 1989; R. Anttila, Suursaari: Suomenlahden helmi, 1996, Elämää Suursaaressa, 2003; Finland i krig 3, 2001; U.-M. von Hertzen, Kotisaaret, 2008)
Sedan vapenstilleståndsavtalet slutits gjorde tyskarna 15/9 ett försök att bemäktiga sig den strategiskt viktiga ön (operation "Tanne Ost"), men landstigningen i vilken ca 3 000 man deltog avvärjdes blodigt av finländska trupper och sjöstridskrafter med bistånd av sovjetiskt flyg (se Miettinen, Martti). Finland kom därigenom inte att framstå som den angripande i kriget mot Tyskland, som kort därpå inleddes i Lappland. De sista finländska trupperna lämnade H. 1/10 1944.
Sjöslaget vid Hogland utkämpades n. om ön 17/7 1788 mellan ryska flottan under amiral Greigh och den svenska under hertig Karl med O.H. Nordenskjöld (flaggkapten). Slaget, som varade i sex timmar, firades som en svensk seger, men innebar strategiskt sett i själva verket ett nederlag, eftersom den svenska offensiven, som siktade på att tränga djupare in i Finska viken, misslyckades. (S. Pälsi, Suomenlahden jäiltä, 1924; E. Havas, Suursaari ja Kymenlaakso, 2:a uppl. 1927; J.W. & J. Mattila, Suursaari, 1941; S. Peltola, Suursaari menneinä aikoina, 1960; L. Toiviainen, Jääkenttien taisteluja. Suursaari-Tytärsaari 1942, 1962; N. Lappalainen, Suursaari toisessa maailmansodassa, 1987; P. Salmelin, Suursaaren sota: kun Suomi Saksan voitti, 1989; R. Anttila, Suursaari: Suomenlahden helmi, 1996, Elämää Suursaaressa, 2003; Finland i krig 3, 2001; U.-M. von Hertzen, Kotisaaret, 2008)