Hollola, kommun i Päijänne-Tavastland närmast v. om Lahtis, Södra Finlands region. Areal 463 km2, invånare 21 962 (2010).
Hollola utbreder sig kring s. ändan av Vesijärvi, från v. till ö. genomdraget av Salpausselkä. I den genomgående småkuperade terrängen märks enstaka kvartsitberg, bl.a. Tiirismaa med s. Finlands högsta punkt (222 m ö.h.). Kommunen klyvs i två delar av Vesijärvi; delen på sjöns n.ö. strand med ca 3 000 inv. kallas Vesikansa. Den äldsta bebyggelsen finns vid Vesijärvis stränder, men kyrkbyn där förlorade redan på 1930-t. sin ställning som kommunens centralort. Största tätort i Hollola, som tack vare närheten till Lahtis har haft en betydande inflyttning i flera decennier, är numera Salpakangas (12 200 inv.), som började byggas ut på 1960-talet och är beläget invid Lahtis v. stadsgräns. Vid Vesijärvi n.v. om staden ligger Kukkila-Kalliola (2 700 inv. 2004). Inom den mångsidiga industrin (bl.a. metall-, skogs- och kemisk industri) märks två tillverkare av maskiner för massa- och pappersindustrin, Andritz Oy (gr. 1961, 220 anst. 2003, ägdes länge av Kone Oy och idag av en österrikisk koncern) och Metso Paper Oy (150 anst. 2003). Av sevärdheter kan utom kyrkan (se nedan) och Tiirismaa nämnas Kiikunlähde källa, som med dimensionerna 400 x 100 m uppenbarligen hör till landets största. På Messilä, en herrgård med anor från 1460-talet inte långt från Tiirismaa, ligger ett turistcentrum med mångsidigt utbud av fritidsaktiviteter.
Hollola församling är en av Tavastlands äldsta, nämnd 1329. Den tvåskeppiga gråstenskyrkan med tegelornerade gavelrösten är en av landets största medeltida sockenkyrkor; den började byggas på 1480-talet och stod färdig kring 1500. En klockstapel i empire uppfördes 1829-31 enligt ritningar av C.L. Engel. Det gamla Stor-Hollola, som i början av 1500-talet sträckte sig bortom Kymmene älv, krympte under de följande århundradena i takt med att nya socknar uppstod i dess periferi. Lahtis by, där en årlig höstmarknad anordnades 1672-1727, växte i betydelse sedan Petersburgsbanan, som drogs genom socknen, blivit färdig i början av 1870-talet, och utbröts från Hollola till köping 1878. Lahtis stad har senare i flera repriser (bl.a. 1933 och 1956) erhållit betydande arealtillskott från Hollola. (S. Kuusi/A. Heikkinen, Hollolan pitäjän historia, 3 bd, 1935-75; Suur-Hollolan kirja, 1963; V. Vuorinen, Vanha H. ja Lahti, 1977; A-L. Hirviluoto m.fl., Hollolan kirkko, 1985; H. Ylöstalo, Kukkila: kylä maalla ja kaupungissa, 2001; Länsi-Hollolan kyläkirja, 2002)
Hollola utbreder sig kring s. ändan av Vesijärvi, från v. till ö. genomdraget av Salpausselkä. I den genomgående småkuperade terrängen märks enstaka kvartsitberg, bl.a. Tiirismaa med s. Finlands högsta punkt (222 m ö.h.). Kommunen klyvs i två delar av Vesijärvi; delen på sjöns n.ö. strand med ca 3 000 inv. kallas Vesikansa. Den äldsta bebyggelsen finns vid Vesijärvis stränder, men kyrkbyn där förlorade redan på 1930-t. sin ställning som kommunens centralort. Största tätort i Hollola, som tack vare närheten till Lahtis har haft en betydande inflyttning i flera decennier, är numera Salpakangas (12 200 inv.), som började byggas ut på 1960-talet och är beläget invid Lahtis v. stadsgräns. Vid Vesijärvi n.v. om staden ligger Kukkila-Kalliola (2 700 inv. 2004). Inom den mångsidiga industrin (bl.a. metall-, skogs- och kemisk industri) märks två tillverkare av maskiner för massa- och pappersindustrin, Andritz Oy (gr. 1961, 220 anst. 2003, ägdes länge av Kone Oy och idag av en österrikisk koncern) och Metso Paper Oy (150 anst. 2003). Av sevärdheter kan utom kyrkan (se nedan) och Tiirismaa nämnas Kiikunlähde källa, som med dimensionerna 400 x 100 m uppenbarligen hör till landets största. På Messilä, en herrgård med anor från 1460-talet inte långt från Tiirismaa, ligger ett turistcentrum med mångsidigt utbud av fritidsaktiviteter.
Hollola församling är en av Tavastlands äldsta, nämnd 1329. Den tvåskeppiga gråstenskyrkan med tegelornerade gavelrösten är en av landets största medeltida sockenkyrkor; den började byggas på 1480-talet och stod färdig kring 1500. En klockstapel i empire uppfördes 1829-31 enligt ritningar av C.L. Engel. Det gamla Stor-Hollola, som i början av 1500-talet sträckte sig bortom Kymmene älv, krympte under de följande århundradena i takt med att nya socknar uppstod i dess periferi. Lahtis by, där en årlig höstmarknad anordnades 1672-1727, växte i betydelse sedan Petersburgsbanan, som drogs genom socknen, blivit färdig i början av 1870-talet, och utbröts från Hollola till köping 1878. Lahtis stad har senare i flera repriser (bl.a. 1933 och 1956) erhållit betydande arealtillskott från Hollola. (S. Kuusi/A. Heikkinen, Hollolan pitäjän historia, 3 bd, 1935-75; Suur-Hollolan kirja, 1963; V. Vuorinen, Vanha H. ja Lahti, 1977; A-L. Hirviluoto m.fl., Hollolan kirkko, 1985; H. Ylöstalo, Kukkila: kylä maalla ja kaupungissa, 2001; Länsi-Hollolan kyläkirja, 2002)
Hollola är bl.a. tack vare närheten till Lahtis en ort med dynamisk tillväxt i folkmängd och arbetsplatser. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. Kommunförbund. ---