Hornborg, Eirik

Hornborg, Eirik (f. 29/9 1879 Hfrs, d. där 29/12 1965), politiker, historiker och skolman. H. tillhörde en kultursläkt med rötter i Pommern men under tre sekler företrädd i Finland. Han siktade på den pedagogiska banan och blev fil.kand. 1901. Som lärare i historia och svenska vid privata skolor i Hfrs gjorde han en förtjänstfull insats under inemot ett halvt sekel. H:s klara framställning gjorde ett starkt intryck på eleverna. Han verkade dessutom som föreståndare för privata läroverk i över tio år.

Redan i seklets början framträdde H. som skönlitterär författare. Större uppmärksamhet väckte han dock som historiker och politisk skribent. Det första av de översiktliga verk som gjorde H. känd var Kriget (1921). Några arbeten ägnade han sjöfartens historia, och 1929 inleddes utgivningen av hans huvudverk, Finlands hävder (4 bd, 1929-33). Genom detta kom H. att utöva ett vidsträckt inflytande på sin samtids historiska tänkande. Det pedagogiska/propagandistiska i sistnämnda verk framgår ur författarens strävan att inplanta historiens lärdomar. Enligt H. är historia ingenting annat än förgången nutid. Finlands hävder växer i hans framställning till ett epos, som med logisk följdriktighet mynnar ut i den frihetskamp han medverkat i och den självständighet han var med om att bygga upp. Samtidigt som H. understryker den västerländska kulturtraditionens och det nordiska rättsarvets vikt hävdar han den finländska patriotismens egenvärde. Hans värderingar är dock rätt tidsbundna, och de tvärsäkra slutsatserna visar sig ibland ohållbara.

H:s ytterst flitiga penna frambragte även ett stort antal skrifter med mera begränsad målsättning. Det fria Finland (1957) fullföljer tankegångarna i Finlands hävder. På sin ålders höst presterade han ytterligare en populär framställning av världshistorien (5 bd), vars första upplaga utkom 1952, och några mycket uppskattade memoarverk, bl.a. Man i ledet (1959), som skildrar hans upplevelser vid jägarbataljonen i Lockstedt 1916-17. På omfattande källstudier bygger H:s arbete om Helsingfors historia 1721 -1809 (1950).

Med sitt intensiva intresse för aktuell politik och sin stridbara natur kunde H. inte undgå uppdrag i det offentliga livet. Han tillhörde lantdagen/riksdagen (SFP) i två repriser (1916-22, 1924-27) och ägnade särskilt försvarsfrågorna omsorg - han gjorde bl.a. en omdebatterad insats som ordförande i försvarsrevisionen på 1920-t. Han var likväl alltför "kantig" och särpräglad för att trivas i kompromisspolitikens vardag. Så stark hans patriotism än var - eller kanske just därför - vände han sig med kraft mot de nationalistiska och totalitära tänkesätten. Främst genom sina inlägg i Nya Argus blev han en centralgestalt i 1930- och 40-talens politiska debatt. 1945 ledde han ordet i den statskommitté som skulle utreda Finlands krigstida utrikespolitik.

H:s märgfyllda och en smula patetiska vältalighet kom till sin rätt under hans tid som ordförande i Svenska litteratursällskapet i Finland 1934-47. Den gamle modersmålsläraren hyste ingen förståelse för modernismens exkurser. Med sina förtjänster och sin begränsning var H. en helgjuten personlighet. En förteckning över hans tryckta skrifter, sammanlagt ca 1 400 nummer, utgavs 1981. Fil.dr h.c. i Stockholm 1936, vid Helsingfors universitet 1950. (Werner Nordström) (A.-L. Bengelsdorff: E. H. - orädd sanningssägare och rättskämpe, 2012).

Hornborg, Eirik. Han var en omutlig sanningssägare, som aldrig vek för politiska kastvindar. Foto: Schildts bildarkiv.

Hornborg, Harald (bror).

Info

Aktörer

utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner

Ämnesord

författare, personer (individer)

Objektet skapat och/eller period början

-.-.-

Period slutar

-.-.-

Rättighet

CC Erkännande-DelaLika

Typ

Text

Skapat 27.12.2012
Uppdaterat 27.12.2012