hundar

hundar. Antalet h. i Finland uppskattades 2002 till omkring en halv miljon, varav 350 000-400 000 rashundar. Ett register över renrasiga hundar av erkända raser förs av Finska kennelklubben. Årligen registreras omkring 35 000 hundar av 300 olika raser.

Den vanligaste hundrasen i Finland är finsk stövare, som är en medelstor (mankhöjd 52-61 cm) korthårig stövare, brun med svart mantel och vita tecken. Rasen, som framavlats sedan sekelskiftet 1900, används vanligen vid harjakt och även vid jakt på räv. Finsk spets är sedan 1979 Finlands nationalras. Den är en typisk spetshund med samlad, kvadratisk byggnad och livligt temperament, yvig svans och kraftig hårrem, pälsen röd- eller gulbrun; mankhöjd 40-50 cm. Den används som skällande fågelhund och älghund. Karelsk björnhund är en spetshund som med knapp nöd kunde räddas från utrotning, men som numera hör till de vanligaste hundraserna i landet. Den nuvarande stammen härstammar från björnhundar i Karelens ödebyar i slutet av 1930-t. Mankhöjden är 50-60 cm, pälsen yvig, svart eller brunskiftande med vita tecken. Björnhunden är till lynnet något inåtvänd, modig och uthållig med kampvilja. Den användes tidigare vid björnjakt, varav namnet, numera också vid älgjakt. Även samernas vall- och vakthundar har hotats av utrotning genom uppblandning med olika blandraser. Från dem härstammar idag två inhemska hundraser: finsk lapphund och lapsk vallhund. Avelsarbetet startade i mitten av 1900-t. och hundarna klassades som en och samma ras fram till 1966, då man hade insett att de renvallande hundarna var av två olika typer. Finska lapphunden (hette till 1993 lapphund) är en lugn och modig kraftigt byggd spetshund med lång och yvig päls; mankhöjd 41-52 cm. Den är en populär sällskapshund. Lapska vallhunden är en vallande spetshund; mankhöjd 43-54 cm. Pälsen är halvlång eller lång, svart i olika nyanser, ofta med ljusare färg på huvudet, på kroppens undersida och på benen. Ännu före andra världskriget användes i skärgården en typ av spetshund för säljakt. I och med att säljakten som näring så gott som dog ut och p.g.a. evakueringen av utöarna i ö. Finska viken på tröskeln till vinterkriget kom denna ytterst uthålliga hundras att dö ut. Försök att återuppliva rasen genom att spåra ättlingar till de ursprungliga sälhundarna har gjorts fr.o.m. början av 1990-t. De populäraste utländska hundraserna i Finland är gråhund, schäfer, labrador och golden retriever.

H. används för en mängd olika nyttoändamål, bl.a. som ledarhundar för blinda, assistenthundar för rörelsehandikappade, polishundar och militära tjänstehundar, som räddningshundar och i bevakningsuppgifter. H. har tjänat ordningsmakten sedan 1919, då en polishundsskola grundades i Vuoksenniska. Polishundar dresseras idag vid polishundsinrättningen i Tavastehus. 1922 började h. dresseras för användning inom gränsbevakningsväsendet. Under krigsåren 1941-44 utmärkte sig h. särskilt vid patrullfärder i Fjärrkarelen. Militärhundarna för vakt-, patrull- och spårningsuppdrag får numera sin utbildning i Niinisalo. En systematisk utbildning av ledarhundar för blinda inleddes i Finland 1940. Den finansierades av Röda korset och de första ledarhundarna överläts till synskadade som mist sin syn i vinterkriget. Synskadades centralförbund driver idag Ledarhundskolan som finns i Vanda. Tullverket började använda sig av narkotikahundar 1969. Dessa utbildas i tullens hundskola i Kyrkslätt.

Enligt ordningslagen av 2003 skall h. hållas kopplade inom tätorter (gäller inte hundar i tjänst). H. får inte vistas på allmänna badstränder, lekplatser för barn, torg under torgtid, idrottsplaner eller i allmänna skidspår. På motionsslingor skall h. hållas kopplade. Inom tätorter får hundens exkrementer inte lämnas kvar i miljön på ett område som underhålls. Ordningslagen ersatte kommunernas ordningsstadgor, som kunde skilja sig från varandra. Utanför tätorter gäller jaktlagen som stadgar att h. som är utomhus bör hållas kopplade eller så att de omedelbart kan kopplas mellan 1 mars och 19 augusti. På annans område får h. inte hållas okopplade utan tillstånd. Hundskatt infördes genom en kejserlig förordning av 1878 i syfte att motverka den då allmänt utbredda vattuskräcken. Den nuvarande lagen om hundskatt stiftades 1979. Enligt den skall hundskatt betalas årligen till kommunen om inte kommunfullmäktige har beslutat att hundskatt inte skall betalas i kommunen.

Hundsporter. Agility är en fartfylld hundsport, där hundföraren utan att vidröra hund eller hinder skall få hunden att genomgå en hinderbana felfritt inom utsatt idealtid. Sporten har sitt ursprung i England där den uppstod 1977, med hästhoppningsbanorna som förebild. Till Finland kom agility med Rolf Lundell 1986. Tre år senare blev sporten en officiell tävlingsgren och dess popularitet växer hela tiden. Alla sorters h. kan syssla med agility, men i synnerhet större hundraser kan vara begränsade av sin storlek (för stora h. ryms inte genom ringarna). Hundarna indelas i storleksklasser. Det finns även tre tävlingsnivåer med olika svårighetsgrad.

Hundspannssporten administreras av Finska draghundsportförbundet (Suomen valjakkourheilijoiden liitto, gr. 1986), medlemsförbund i Finlands idrott. För brukshundar arrangeras prov i spårning, sökning, lydnad, rapportering m.m. i tävlingsform. Bruksproven arrangeras av Finska brukshundklubben. (J. Korhonen, Koiria sotapolulla, 1967; A. Jermo/V. Ylönen, Poliisikoira Lex, 1976; A. Mäkelä-Alitalo, Pennusta pitäen: suomalaisen kennelhistorian ensimmäiset sukupolvet, 1998; U. Aaltonen/K. Unhola, Suomen koirat sodassa ja rauhassa, 1999)