husryss (fi. kotiryssä), populär benämning på de sovjetiska kontakter som under en epok av det kalla kriget odlades av personer inom Finlands politiska, ekonomiska och administrativa elit (finlandisering). Den användes första gången i Aarno Laitinens politiska pamflett Tamminiemen pesänjakajat (1981). Ursprunget till företeelsen kan enligt vissa iakttagare härledas till de första åren efter andra världskriget, då den sovjetiska kontrollkommissionen trädde i direkt kontakt med finländare på olika poster i samhället. Företeelsen blev allmännare i mitten av 1950-t., då allt fler förbindelser mellan Sovjetambassaden och enskilda finländare byggdes upp. 1966 fick det sovjetiska kommunistpartiets internationella avdelning order uppifrån att utvidga kontaktnätet i Finland till alla politiska och samhälleliga krafter som ställde sig positivt till samarbete. Det var dock främst KGB-personalen på sovjetambassaden i Hfrs som utnyttjade fenomenet till att bygga upp ett nät av informanter. Som den egentlige upphovsmannen till systemet utpekas KGB-officeren Viktor Vladimirov (1922-95), som var stationerad i Hfrs i tre repriser (1955-60, 1970-71 och 1977-84) och hade relationer på högsta nivå.
Genom att knyta förbindelser med sovjetdiplomater (som oftast arbetade för något säkerhets- eller underrättelseorgan) önskade enskilda finländare bl.a. demonstrera en fördomsfri inställning till det östra grannlandet och dess regim.
Genom att knyta förbindelser med sovjetdiplomater (som oftast arbetade för något säkerhets- eller underrättelseorgan) önskade enskilda finländare bl.a. demonstrera en fördomsfri inställning till det östra grannlandet och dess regim.