idegran (Taxus baccata) är ett värmekrävande barrträd som i Finland förekommer endast på Åland, där den växer i kalkrika frodiga lundar. Den tål beskuggning väl men är frostöm och växer därför ofta under granar där den får skydd.
I. är ett kortvuxet buskaktigt träd. Den största i. växer i Lemland och är 149 cm i omkrets på brösthöjd och 8 m hög. Alla delar på i. förutom det röda fröhyllet är giftiga. Barren är speciellt giftiga, de innehåller taxin. De är särskilt giftiga för hästar, medan idisslare såsom rådjur klarar giftet bättre. I. är tvåbyggare, han- och honblommor finns på olika individer. I. har inte kottar, fröet omges av ett rött fröhylle som gärna äts av fåglar som på detta sätt sprider fröna. Virket är segt, utan kåda, och användes redan på stenåldern som material till pilbågar. P.g.a. sin användbarhet för blomsterbinderi höll växten på att utrotas i början av 1900-t., men fridlystes 1925. (Erik Schulman)
I. är ett kortvuxet buskaktigt träd. Den största i. växer i Lemland och är 149 cm i omkrets på brösthöjd och 8 m hög. Alla delar på i. förutom det röda fröhyllet är giftiga. Barren är speciellt giftiga, de innehåller taxin. De är särskilt giftiga för hästar, medan idisslare såsom rådjur klarar giftet bättre. I. är tvåbyggare, han- och honblommor finns på olika individer. I. har inte kottar, fröet omges av ett rött fröhylle som gärna äts av fåglar som på detta sätt sprider fröna. Virket är segt, utan kåda, och användes redan på stenåldern som material till pilbågar. P.g.a. sin användbarhet för blomsterbinderi höll växten på att utrotas i början av 1900-t., men fridlystes 1925. (Erik Schulman)