influensa, infektionssjukdom orsakad av en grupp av virus, influensavirus av vilka hos människa finns tre typer, A, B och C. I. kan ge upphov till världsomspännande epidemier, ofta uppkallade efter ursprungslandet- eller orten. Den äldsta från vårt land kända epidemin av denna typ var troligen den s.k. engelska svetten, som uppträdde 1485-1551 med intervaller på 10-20 år och som 1529 härjade svårt även i Finland. Från modern tid märks ryska snuvan i början av 1890-t. och spanska sjukan 1918-20 som anses ha bortryckt fler människor än första världskriget. Spanska sjukan rasade i Finland 1918 samt återkom vintrarna 1919 och 1920. Den beräknas här ha krävt ca 25 000 offer. Senare epidemier är asiaten 1957-58 och Hong Kong-influensan 1968-70. Influensaepidemier förekommer årligen i Finland på vintern och vårvintern.
I. karakteriseras av ett snabbt insjuknande efter smittillfället. De dominerande symptomen är hög feber, kraftlöshet, torrhosta samt muskel- och huvudvärk. I. ger vanligen inflammation i de övre luftvägarna, men skall inte förväxlas med vanlig förkylning. I okomplicerade fall av i. tillfrisknar patienten efter ca en vecka, men komplikationer förekommer och vanligast är en tillstötande bakteriell lunginflammation. Behandlingen av i. går framförallt ut på symptomlindring med febernedsättande läkemedel. Profylaktiskt kan vaccin ges. Vaccinets sammansättning måste emellertid regelbundet modifieras för att ge bästa möjliga skydd mot det virus som för tillfället cirkulerar i samhället. Användningen av antibiotika vid tillstötande lunginflammation har minskat dödligheten i i. avsevärt. Läkemedlet amantadin kan ha en viss effekt på A-influensans förlopp om det intas i ett mycket tidigt skede av sjukdomen. Nya läkemedel som kan lindra symptomen vid i. och förkorta sjukdomsförloppet är de s.k. neuraminidasinhibitorerna. (Tom Pettersson)
I. karakteriseras av ett snabbt insjuknande efter smittillfället. De dominerande symptomen är hög feber, kraftlöshet, torrhosta samt muskel- och huvudvärk. I. ger vanligen inflammation i de övre luftvägarna, men skall inte förväxlas med vanlig förkylning. I okomplicerade fall av i. tillfrisknar patienten efter ca en vecka, men komplikationer förekommer och vanligast är en tillstötande bakteriell lunginflammation. Behandlingen av i. går framförallt ut på symptomlindring med febernedsättande läkemedel. Profylaktiskt kan vaccin ges. Vaccinets sammansättning måste emellertid regelbundet modifieras för att ge bästa möjliga skydd mot det virus som för tillfället cirkulerar i samhället. Användningen av antibiotika vid tillstötande lunginflammation har minskat dödligheten i i. avsevärt. Läkemedlet amantadin kan ha en viss effekt på A-influensans förlopp om det intas i ett mycket tidigt skede av sjukdomen. Nya läkemedel som kan lindra symptomen vid i. och förkorta sjukdomsförloppet är de s.k. neuraminidasinhibitorerna. (Tom Pettersson)