Irakaffären, Irakläckan, benämning på en räcka händelser som ledde till statsministerns avgång försommaren 2003. Under den föregående statsministerns, socialdemokraten Paavo Lipponens besök i Washington hösten 2002 fördes samtal om situationen i Irak, vars föregivna massförstörelsevapen i handen på diktatorn Saddam Hussein uppfattades hota världsfreden. Över dessa samtal och en överläggning på tjänstemannanivå i februari 2003 upprättade den finländska ambassaden rapporter.
Under kampanjen inför riksdagsvalet i mars 2003 använde Centerns statsministerkandidat Anneli Jäätteenmäki innehållet i rapporterna till att skarpt angripa Paavo Lipponen i en valdebatt i MTV3. Hennes beskyllningar gick närmast ut på att Lipponen för den amerikanske presidenten George W. Bush hade gett sken av att Finland - i motsats till flertalet andra västeuropeiska länder - inte ställde sig helt avvisande till ett angrepp på Irak. Detta bestreds på det bestämdaste av Lipponen.
Utnyttjandet av det s.k. Irakkortet bidrog enligt vissa bedömare på ett avgörande sätt till att Centern med knapp marginal vann flest mandat i riksdagsvalet och till att Jäätteenmäki som första kvinna kunde erövra statsministerposten.
Hon blev dock vid midsommartid tvungen att lämna denna, sedan det blivit uppenbart att hon handskats ovarsamt med sanningen i frågan om vem som tillhandahållit de hemliga rapporterna. Presidentens rådgivare i juridiska frågor, Martti Manninen, erkände att det var han som hade läckt promemorior om Irakfrågan till Anneli Jäätteenmäki. Denna förnekade i sin tur att hon hade bett om dokumenten och försökte slingra sig ur härvan, men hon hade förlorat sitt förtroende i riksdagen - även hos sitt eget parti - och hade ingen annan utväg än att avgå. Affären utreddes av polisen, som hörde Jäätteenmäki och ett flertal andra inblandade. Strax före jul meddelade riksåklagaren att åtal skulle väckas mot Jäätteenmäki för anstiftan eller medhjälp till brott mot tjänstehemligheten. Vid rättegången i mars 2004 frikändes hon, medan Manninen dömdes till böter för brott mot tjänstehemligheten. (P. Ervasti, Irakgate: pääministerin nousu ja tuho, 2004)
Under kampanjen inför riksdagsvalet i mars 2003 använde Centerns statsministerkandidat Anneli Jäätteenmäki innehållet i rapporterna till att skarpt angripa Paavo Lipponen i en valdebatt i MTV3. Hennes beskyllningar gick närmast ut på att Lipponen för den amerikanske presidenten George W. Bush hade gett sken av att Finland - i motsats till flertalet andra västeuropeiska länder - inte ställde sig helt avvisande till ett angrepp på Irak. Detta bestreds på det bestämdaste av Lipponen.
Utnyttjandet av det s.k. Irakkortet bidrog enligt vissa bedömare på ett avgörande sätt till att Centern med knapp marginal vann flest mandat i riksdagsvalet och till att Jäätteenmäki som första kvinna kunde erövra statsministerposten.
Hon blev dock vid midsommartid tvungen att lämna denna, sedan det blivit uppenbart att hon handskats ovarsamt med sanningen i frågan om vem som tillhandahållit de hemliga rapporterna. Presidentens rådgivare i juridiska frågor, Martti Manninen, erkände att det var han som hade läckt promemorior om Irakfrågan till Anneli Jäätteenmäki. Denna förnekade i sin tur att hon hade bett om dokumenten och försökte slingra sig ur härvan, men hon hade förlorat sitt förtroende i riksdagen - även hos sitt eget parti - och hade ingen annan utväg än att avgå. Affären utreddes av polisen, som hörde Jäätteenmäki och ett flertal andra inblandade. Strax före jul meddelade riksåklagaren att åtal skulle väckas mot Jäätteenmäki för anstiftan eller medhjälp till brott mot tjänstehemligheten. Vid rättegången i mars 2004 frikändes hon, medan Manninen dömdes till böter för brott mot tjänstehemligheten. (P. Ervasti, Irakgate: pääministerin nousu ja tuho, 2004)