Järnefelt, Arvid (f. 16/11 1861 Pulkova, d. 27/12 1932 Hfrs), författare, bror till Armas Järnefelt. Han utbildade sig för den juridiska banan (jur.utr. kand. 1890), men inspirerades av Tolstojs läror att 1891 slå sig ned som småbrukare i Virkby. Han gav tidigt upp sitt intellektuella sökande och lät sig bindas av tolstojanismen, som hos honom efter rörelsens bankrutt i första världskriget övergick i en mjukare, teosofiskt färgad tro. Debutromanen Isänmaa (1893, sv. Fosterlandet, s.å.) polemiserar mot den finsknationella storordigheten. Bland hans senare arbeten, av vilka de flesta tillkommit under intryck av Tolstoj och Henry George och därmed har en social tendens, märks den självbiografiska Heräämiseni (1894, sv. Mitt uppvaknande, s.å.), Maaemon lapsia (1905, sv. Jordens barn, s.å.) och Greta ja hänen Herransa (1925, sv. Greta och hennes Gud, s.å.), den sistnämnda en psykologisk skildring. J:s benägenhet att skriva nyckelromaner kommer tydligast till synes i berättelsen Minun Marttani (1927), som behandlar ett uppmärksammat mordfall. Betydande kulturhistoriskt värde har verket Vanhempieni romaani (3 dlr, 1928-30, urspr. sv. övers. Mina föräldrars roman, 1929, rev. nyutgåva i 2 bd 1988-89), där särskilt den begåvade moderns utveckling tecknas. Ett urval av hans skrifter utgavs 1980 under titeln Maa kuuluu kaikille, vilket även utgjorde namnet på ett inlägg i debatten om jordfrågan, publicerat 1907. (M. Kanninen, A. J. maakysymyksen käsittelijänä, 1940; P. Häkli, A. J., 1955; P. Lounela, Ken talonsa jättää: A. J., 1977; M. Ripatti, A. J. kasvatusajattelijana, 2002)