Järner, Väinö Vilhelm ( V.V.) (f. 16/9 1910 Borgå, d. där 12/10 1997), författare och pedagog, folkskollärarexamen 1939. Verksam som lärare i Sibbo 1939-47 och Borgå 1947-70. Sitt författarskap inledde J. på 1940-t., starkt präglad av krigsupplevelser. Samlingarna Lergök (1946) och Tête Masquée (1951) innehåller formsäker men rätt konventionell lyrik. Men i sin känsla för ordens valörer visar de vägen till hans litterära modersmål, dramatiken. Under 1950- och 60-t. skapar han en rad skådespel som ter sig originella i finländsk scenkonst men ofta väckte starkare genklang utanför landets gränser. J. inspirerades av den absurdism, med Samuel Beckett och Eugene Ionesco som föregångare, som erövrade Europas scener. Själv nådde han framgångar både i Sverige och Tyskland med pjäser som Goubitsky och jag (1961), Leve generalkonsuln! (1962) och Fru Blubes hus (1964). Kammarteaterns uppsättning av Ta fast malen! (1964), där det absurda vrids upp i existentiell fars, med May Pihlgren i huvudrollen blev en succé även i hemlandet.
J. hade också en klar blick för det nya tv-mediets genomslagskraft och i finlandssvensk tv uppfördes bl.a. Självständighetsfesten (1967) och Konfirmationen (1968). Hans främsta pjäser utgavs i två volymer, Tre skådespel (1962) och Tre pjäser (1973). I sin första roman Torget (1956) beskrev J. småfolk i hemstaden Borgå, en för sin tid djärv social skildring med inslag av expressiv talspråksprosa. I sin största satsning, romanen Fackeltåget (1978), fördjupade han temat och lät Borgås förstelnade kulturtraditioner i Runebergskultens skugga speglas mot ett nationellt skeende under en stor del av 1900-t. De filmiska klippen, gestalter med fellinisk must och dialogens ironiska pregnans gör Fackeltåget till en sällsynt fullödig småstadsskildring. (Gustaf Widén)