Joenpelto, Eeva

Joenpelto, Eeva Elisabeth (f. 17/6 1921 Sammatti, d. 28/1 2004 Lojo), författare. J., som var en av de förnämsta representanterna för finsk prosa under senare delen av 1900-t., debuterade 1946 och fick sitt genombrott med romanerna Johannes vain (1952, sv. övers. Bara Johannes, 1954) och Neito kulkee vetten päällä (1955, sv. Jungfrun går på vattnet, 1957). Hon var framför allt en skildrare av individen - främst starka kvinnogestalter - som tecknas mot bakgrunden av det historiska och sociala skeendet. J:s realism kryddas av humor och ett lyriskt bildspråk. Hennes främsta verk är en romansvit i fyra delar från tiden mellan de båda världskrigen i Västra Nyland, Vetää kaikista ovista (1974, sv. övers. Husfolk och fiender, 1978), Kuin kekäle kädessä (1976, Sådd bland törnen, 1979), Sataa suolaista vettä (1978, Som sanden i havet, 1980) och Eteisiin ja kynnyksille (1980, Allt har sin tid, 1982), där hon skildrar epoken med inlevelse och tecknar flera psykologiskt inträngande personporträtt.

J:s produktion omfattar ett 30-t. romaner, av vilka flertalet blev kritikerframgångar och såldes i stora upplagor. Bland hennes senare arbeten märks Elämän rouva, rouva Glad (1982, sv. övers. Fru Glad, gift med livet, 1985), Tuomari Müller, hieno mies (1994), som renderade henne Finlandiapriset, och Uskomattomia uhrauksia (2000). J. var konstnärsprofessor 1980-85. Sedan 1988 utdelar Lojo stad ett internationellt litteraturpris som bär hennes namn. Fil.dr h.c. 1982 och var 1945-75 gift med bokförläggaren Jarl Hellemann.