Johansson-Pape, Lisa

Johansson-Pape, Carin Elisabeth ( Lisa), (f. 21/1 1907 Hfrs, d. där 5/10 1989), inredningsarkitekt, belysningsspecialist. J. studerade möbelarkitektur 1917-27 vid Centralskolan för konstflit. 1927 anställdes hon första gången som ritare hos Finska handarbetets vänner och verkade där periodvis som textilkonstnär. Hon belönades med en guldmedalj på världsutställningen 1937 i Paris för två ryor (den ena finns i Riksdagshuset). Vid Finska handarbetets vänner verkade hon i olika uppdrag till 1937 (och senare i tillfälliga projekt till 1985) då hon som möbelarkitekt flyttade över till Stockmanns ritkontor. J. knöts 1942 till Stockmanns armaturfabrik Orno och blev efter det mest känd för sina belysningsarmaturer (bl.a. i Barnets borg, Svenska handelshögskolan, kyrkor, sjukhus, banker m.m.). Till hennes klassiker hör bl.a. matbordslampan 61-100 i perforerad mässing från 1950. J. hade framgångar vid triennalerna i Milano på 1950-t. och prisbelönades 1951 (med silvermedalj), 1954 (med guldmedalj), 1957 och 1960. Hon samarbetade fr.o.m. 1948 med Iittala där hennes blåsta glaskupor tillverkades. Hon medverkade vid planeringen av Finlands avdelning på världsutställningen i New York 1939 samt vid andra konstindustriutställningar hemma och utomlands efter kriget (bl.a. Ornos jubileumsutställningar, Finska handarbetets vänners och Dora Jungs textilutställningar). J. verkade som lärare vid Konstindustriella läroverket på 1960-t. (Bengt von Bonsdorff)