Kåhre (f. Karlsson), Ernst Georg (f. 26/8 1899 Mariehamn, d. där 12/12 1969), författare, historiker och pedagog, fil.kand. 1921. K. var 1930-43 föreståndare för Västra Nylands folkhögskola i Pojo och därefter lektor i svenska och latin vid Ålands lyceum och i svenska vid Ålands sjöfartsläroverk. Han debuterade som lärd och formsäker poet under pseudonymen Stefan Sylwander i samlingen Staden med de tusen lindarna (1928), där den lätt igenkännliga hemstaden Mariehamn var miljön för lekfullt berättande strofer. Texterna kunde te sig otidsenliga när modernismen bröt in, men i ett längre tidsperspektiv har kvaliteterna i K:s diktning blivit uppenbara. Kärleken till den åländska skärgården går igen i Vers från havskanten (1929), Fromma visor (1930) och Väderilar (1932), där ett melankoliskt allvar ger stadsvandringar och segelfärder en djupnande stämning. Dikt och pamflett (1939) innehåller också aktuell tidsdikt. Postumt utkom Ord och vågor (1970), med flera av hans främsta sonetter, och urvalsvolymen Söndag i världen (1983).
I åländsk litteratur är K. en central gestalt, ofta betecknad som "nationalskald" eller "Ålands Evert Taube". Han var en lyrisk sångare som medvetet skrev i anknytning till en tradition där Horatius och Catullus var lika viktiga förebilder som Gustaf Fröding och Birger Sjöberg. En rad av hans melodiska texter har tonsatts. Som prosaist väckte han uppmärksamhet med den prisbelönade romanen Strandhugg (1933, nyutgåva 1985), som följdes av den stort upplagda Bror Ahasverus (1943), med många starka naturskildringar, och novellsamlingen Knutar på fånglinan (1953). Som historiker var K. en pionjär genom de internationellt uppmärksammade standardverken Den åländska segelsjöfartens historia (1940) och Under Gustaf Eriksons flagga (1948, engelsk utgåva 1978), som följdes av en rad historiker om rederier och institutioner med anknytning till sjöfartsnäringen. - Även hans bröder gjorde betydande insatser inom åländsk sjöfart: sjökaptenen Paul K. (1901-1953) som rektor för Ålands sjöfartsläroverk, diplomekonomen Hilding K. (1906-1983) som direktör i Gustaf Eriksons rederi och sjökaptenen Karl K. (1913-2000) som intendent för Ålands sjöfartsmuseum. (G. Widén, Syrenbacken, 1980) (Gustaf Widén)
I åländsk litteratur är K. en central gestalt, ofta betecknad som "nationalskald" eller "Ålands Evert Taube". Han var en lyrisk sångare som medvetet skrev i anknytning till en tradition där Horatius och Catullus var lika viktiga förebilder som Gustaf Fröding och Birger Sjöberg. En rad av hans melodiska texter har tonsatts. Som prosaist väckte han uppmärksamhet med den prisbelönade romanen Strandhugg (1933, nyutgåva 1985), som följdes av den stort upplagda Bror Ahasverus (1943), med många starka naturskildringar, och novellsamlingen Knutar på fånglinan (1953). Som historiker var K. en pionjär genom de internationellt uppmärksammade standardverken Den åländska segelsjöfartens historia (1940) och Under Gustaf Eriksons flagga (1948, engelsk utgåva 1978), som följdes av en rad historiker om rederier och institutioner med anknytning till sjöfartsnäringen. - Även hans bröder gjorde betydande insatser inom åländsk sjöfart: sjökaptenen Paul K. (1901-1953) som rektor för Ålands sjöfartsläroverk, diplomekonomen Hilding K. (1906-1983) som direktör i Gustaf Eriksons rederi och sjökaptenen Karl K. (1913-2000) som intendent för Ålands sjöfartsmuseum. (G. Widén, Syrenbacken, 1980) (Gustaf Widén)