Kajava, Viljo Lennart (f. 22/9 1909 Tfrs, d. 2/2 1998 Hfrs), författare. Kajava debuterade 1935 med diktsamlingen Rakentajat, som andas ett proletärt patos och tar ställning för jämlikhet, frihet och fred. Han har därefter utgett en lång rad diktsamlingar, delvis på fritt versmått (dikter i urval 1959 o. 1969), samt även noveller och romaner. Han redigerade 1935-38 tidskriften Tulenkantajat och 1941-44 tidningen Aseveli. Kajava var en ypperlig natur- och karaktärsskildrare, som odlade ett enkelt och nyansrikt språk. Med tiden blev det religiösa inslaget i hans diktning allt mer framträdande. Som ett av Kajavas främsta verk betecknas diktsamlingen Vallilan rapsodia (1972) med motiv från Vallgård i Hfrs. I Sverige, där han uppehöll sig efter kriget, utgav han på svenska diktsamlingarna Till havets fåglar (1948) och Någonstans (1949). Under 1980- o. 90-talen skrev Kajava flera diktverk, såsom Valveilla kuin unessa (1980) och hans sista diktsamling Vielä piirrän viivan (1996), där naturen, havet och kärleken, liksom i Kajavas lyrik över lag, var centrala teman. En samling av Kajavas dikter utgavs postumt under titeln Sinusta, minusta, hissistä ja jazz-bandista: nuoruudenrunoja 1927 -1931 (2000). Fil.dr h.c. 1975.
Se även konstnärsgruppen Kiila