Kankaanpää, stad i Satakunta, Sydvästra Finlands region. Areal 690 km2, invånare 12 135 (2010).
Det centrala K. (den forna kyrkbyn) utbreder sig n. om sjön Ruokojärvi. Stora delar av de vidsträckta omgivningarna upptas av tallmoar, särskilt i n. och ö. Bosättningen är koncentrerad till ådalarna (Karvianjoki med tillflöden). Inom bebyggelsen i centrum märks stadshuset (H. & K. Siren, 1967), som representerar ortens framträdande tegelarkitektur, och kyrkan (C.L. Engel, 1834-39, totalrenoverad 1988). Staden är centrum för näringslivet i n. Satakunta. Sko- och livsmedelsindustrin har långa traditioner i K. och i hela regionen. Övriga starka industrigrenar är metall- och byggnadsindustri. En knapp mil n.o. om stadens centrum ligger Niinisalo garnison, numera artilleribrigad, som anlades på 1930-t. och har stor betydelse för staden. K. är vidare känt som bildkonstcentrum sedan 1950-60-t., då Kauko Räike, Juhani Tarna och Ensio Lamberg verkade på orten. 1965 grundades där landets första konstskola utanför huvudstadsregionen, num. yrkeshögskola. Stadsbilden pryds av ett 80-t. konstverk placerade längs en ringformad konststig. Av övriga sevärdheter kan nämnas Kungskällan vid den urgamla vintervägen till Österbotten, uppkallad efter kung Adolf Fredrik, som på resa i Finland sommaren 1752 besökte K. Vid Kungskällan finns idag ett populärt område för husvagnsturister.
K. fick sina första fasta inbyggare på 1500-t., blev kapell under Ikalis 1759 och bildade egen församling 1841. Orten har med tiden utvecklats till ett kommersiellt och kulturellt centrum för sin landsända. Härtill bidrog i hög grad den järnvägsförbindelse med Björneborg och Haapamäki som åstadkoms 1938. Expansionen under 1960- o. 70-t., som även påskyndades av den statliga regionalpolitiken, motiverade en ändring av kommunformen; K. grundades 1865, blev köping 1967 och stad 1972. (W. Carlsson, Entinen Ikalinen: historiallinen kertomus Ikalisten, Parkanon ja Kankaanpään pitäjistä, 1993; O. Heikkilä, Koirikuonosta Kauraharjuun: Kankaanpään kruununmaiden historiaa 1860-1920, 1995)
Det centrala K. (den forna kyrkbyn) utbreder sig n. om sjön Ruokojärvi. Stora delar av de vidsträckta omgivningarna upptas av tallmoar, särskilt i n. och ö. Bosättningen är koncentrerad till ådalarna (Karvianjoki med tillflöden). Inom bebyggelsen i centrum märks stadshuset (H. & K. Siren, 1967), som representerar ortens framträdande tegelarkitektur, och kyrkan (C.L. Engel, 1834-39, totalrenoverad 1988). Staden är centrum för näringslivet i n. Satakunta. Sko- och livsmedelsindustrin har långa traditioner i K. och i hela regionen. Övriga starka industrigrenar är metall- och byggnadsindustri. En knapp mil n.o. om stadens centrum ligger Niinisalo garnison, numera artilleribrigad, som anlades på 1930-t. och har stor betydelse för staden. K. är vidare känt som bildkonstcentrum sedan 1950-60-t., då Kauko Räike, Juhani Tarna och Ensio Lamberg verkade på orten. 1965 grundades där landets första konstskola utanför huvudstadsregionen, num. yrkeshögskola. Stadsbilden pryds av ett 80-t. konstverk placerade längs en ringformad konststig. Av övriga sevärdheter kan nämnas Kungskällan vid den urgamla vintervägen till Österbotten, uppkallad efter kung Adolf Fredrik, som på resa i Finland sommaren 1752 besökte K. Vid Kungskällan finns idag ett populärt område för husvagnsturister.
K. fick sina första fasta inbyggare på 1500-t., blev kapell under Ikalis 1759 och bildade egen församling 1841. Orten har med tiden utvecklats till ett kommersiellt och kulturellt centrum för sin landsända. Härtill bidrog i hög grad den järnvägsförbindelse med Björneborg och Haapamäki som åstadkoms 1938. Expansionen under 1960- o. 70-t., som även påskyndades av den statliga regionalpolitiken, motiverade en ändring av kommunformen; K. grundades 1865, blev köping 1967 och stad 1972. (W. Carlsson, Entinen Ikalinen: historiallinen kertomus Ikalisten, Parkanon ja Kankaanpään pitäjistä, 1993; O. Heikkilä, Koirikuonosta Kauraharjuun: Kankaanpään kruununmaiden historiaa 1860-1920, 1995)
Kankaanpää är centralort för n. delen av Satakunta. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Stadshuset i Kankaanpää är planerat av arkitekterna Heikki och Kaija Sirén. Foto: Schildts bildarkiv.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.