karate

karate, gammal asiatisk närkampsteknik, infördes från Kina till Japan omkring 1400. Det japanska ordet kara betyder tom och te hand. Buddistmunkarna hade inte tillstånd att använda vapen och bruka dem. För att de skulle kunna försvara sig mot angripare tränades de därför i en vapenlös försvarsteknik som fick namnet k. Från Kina spred sig konsten först till ön Okinawa och kom 1922 till Japans huvudö, där den introducerades i Tokyo av den kände på Okinawa hemmahörande karateläraren Gichin Funakosh (1868-1957), som anses vara den moderna sportens skapare. Som kampsport spred sig k. efter andra världskriget till USA och Europa. K. blev EM- och VM-gren 1970 (damer 1979 resp. 1980) samt fick OS-status 1985.

1970 bildades World union of karatedo organizations (WUKO), som 1993 fick sitt nuvarande namn, World karate federation (WKF), med säte i Madrid. Till denna hör 168 nationella förbund, bland dem Finlands karateförbund (Suomen karateliitto), Hfrs, gr. 1968. K. infördes i Finland i mitten av 1960-t. av den japanske professorn Tetsuo Suzuki. Man har tävlat om finländska mästerskapet sedan 1971 (damer 1983). Karateförbundet hade 2009 96 medlemsföreningar med ca 14 000 aktiva medlemmar.

Av framgångsrika finländska utövare av k. kan nämnas Jukka-Pekka Väyrynen, med VM-guld (60 kg) 1982, Sari Nybäck, VM-brons (60 kg) 1984, Sari Kauria, VM-guld (53 kg) 1986, Ritva Varelius, VM-guld (60 kg) 1984, samt Sari Laine, VM-guld (53 kg) 1994. Eftersom k. är en kombination av flera budogrenar finns dessutom olika stilar, av vilka kan nämnas shotokan och shukokai. I den sistnämnda har VM-titlar vunnits av Jouko Koskinen (5 individuella), Eki Luukka (70 kg) och Mika Huuhtanen (80 kg). ( Ingmar Björkman)
Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
karate, kampsporter
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 21.01.2011
Uppdaterat 15.06.2023