karelska expeditionen, en av finländare företagen militär expedition till Fjärrkarelen 1921-22. Våren 1921 inträffade där en folkresning mot bolsjevikerna, men denna kuvades. På hösten detta år utrustades två karelska regementen (ca 3 000 man) invid den finländska gränsen med bistånd bl.a. av olika flyktingorganisationer i Finland; avsikten var att undsätta den lokala befolkningen. En bataljon bestående av karelare och finländska frivilliga under befäl av major Paavo Talvela erövrade i december 1921 socknarna Repola och Porajärvi. Talvela blev därefter överbefälhavare för de karelska styrkorna, som besatte största delen av Vitahavskarelen och n. Aunus. I striderna deltog ca 500 finländare, varav 27 jägarofficerare som innehade olika befälsposter. Läkarsällskapet Duodecim sände två ambulanser och medicinsk personal.
De upproriska och expeditionskåren måste dock ge vika efter hårda strider sedan rådsregeringen koncentrerat överlägsna styrkor till Fjärrkarelen. Till karelarnas mest fruktade motståndare hörde en skidkår bestående av finländska kommunister under befäl av Toivo Antikainen. De sista deltagarna i expeditionen återvände till Finland i februari 1922. Ca 15 000 fjärrkarelska flyktingar följde med de retirerande trupperna.
Företaget hade förutom ett politiskt även ett militärt syftemål, nämligen att förstöra Murmanskbanan, som hade utomordentlig betydelse för upprätthållandet av sovjetväldet över Östkarelen. Det fick inget understöd från officiellt finländskt håll, men skadade trots detta relationerna mellan Finland och Rådsryssland. (J. Takkinen, Metsäsissipäällikön muistelmat, 2 bd, 1927-31)
De upproriska och expeditionskåren måste dock ge vika efter hårda strider sedan rådsregeringen koncentrerat överlägsna styrkor till Fjärrkarelen. Till karelarnas mest fruktade motståndare hörde en skidkår bestående av finländska kommunister under befäl av Toivo Antikainen. De sista deltagarna i expeditionen återvände till Finland i februari 1922. Ca 15 000 fjärrkarelska flyktingar följde med de retirerande trupperna.
Företaget hade förutom ett politiskt även ett militärt syftemål, nämligen att förstöra Murmanskbanan, som hade utomordentlig betydelse för upprätthållandet av sovjetväldet över Östkarelen. Det fick inget understöd från officiellt finländskt håll, men skadade trots detta relationerna mellan Finland och Rådsryssland. (J. Takkinen, Metsäsissipäällikön muistelmat, 2 bd, 1927-31)