Karl X Gustav

Karl X Gustav (f. 8/11 1622 Nyköpings slott, d. 13/2 1660 Göteborg), kung av Sverige från 1654, son till Gustav II Adolfs syster och en tysk furste. Karl X erhöll en helt svensk uppfostran och deltog i trettioåriga kriget, slutligen som överbefälhavare (1648). Hans planer på äktenskap med drottning Kristina gick om intet, men 1649 utsågs han trots adelns motstånd till tronföljare. Efter drottningens abdikation försökte Karl omedelbart förbättra statsfinanserna genom den s.k. fjärdepartsräfsten 1655. Största delen av hans regeringstid kom att upptas av krig, vilket var betungande för riket och inte minst för Finland med sammanlagt närmare 7 % av befolkningen i krigstjänst. Med en arvstvist som förevändning anföll han Polen 1655 och vann en rad lysande, men inte avgörande segrar. Sedan Ryssland, Österrike och Danmark vänt sig mot Sverige, avslutade Karl det polska fälttåget för att betvinga Danmark, som efter den svenska härens berömda tåg över Bält 1658 måste sluta den hårda freden i Roskilde. 1656 hade ryssarna infallit i Karelen, varvid den grekisk-ortodoxa befolkningen ställt sig på erövrarnas sida. Men Viborg och Kexholm höll, och Ryssland fann för gott att 1658 sluta stillestånd i Vallisaari, en by nära Narva. Den ortodoxa befolkningen i Finland flydde av fruktan för efterräkningar till mellersta Ryssland och ersattes av lutherska bönder från Savolax. Karl hade planer på att fullständigt erövra Danmark och började förverkliga dem redan 1658 genom att bryta freden. Planerna omintetgjordes dock av hans död. Karl var som regent en personifikation av krigarkungen och utövade en makt som gränsade till envälde. (J.T. Lappalainen, Finland och Carl X Gustafs ryska krig, 1979; P. Englund, Den oövervinnelige, 2000)