Kaurismäki, Aki Olavi (f. 4/4 1957 Orimattila), regissör. Kaurismäki har utmärkt sig som en stilistiskt säker och tematiskt fokuserad regissör, medveten om filmtraditioner och med en svart, rå humor. Hans samhällsengagemang medför att han gärna visar personer i samhällets utkanter, med ett disciplinerat moraliskt patos, exempelvis i Varjoja paratiisissa (1986), Ariel (1988) och Tulitikkutehtaan tyttö (1990).
Kaurismäkis första film var en version av Dostojevskijs Brott och straff, Rikos ja rangaistus (1983), som utspelade sig i Helsingfors. Denna följdes av den satiriska sagan Calamari Union (1985) samt Shakespearetolkningen Hamlet liikemaailmassa (1987). Kaurismäki blev genom dessa en internationellt ansedd regissör med närmast kultstatus. Under senare år har Kaurismäki spelat in filmer på olika håll i världen: i USA gjorde han Leningrad cowboys go America (1989), i London I hired a contract killer (1990) och i Paris La vie de bohème (1992). I filmerna Pidä huivista kiinni, Tatjana (1994) och Kauas pilvet karkaavat (1996) har han återvänt till sina rötter i den finländska arbetarklassens verklighet. Mannen utan minne (Mies vailla menneisyyttä, 2002) prisbelönades vid filmfestivalerna i Cannes, Gent, Hamburg och San Sebastian. Filmen är en humanistisk, lakoniskt humoristisk berättelse om en man som förlorar sitt minne och sin identitet. Han lever i en container vid stranden och tas om hand av en kvinnlig frälsningsarmésoldat. (Joachim Mickwitz)
Kaurismäkis första film var en version av Dostojevskijs Brott och straff, Rikos ja rangaistus (1983), som utspelade sig i Helsingfors. Denna följdes av den satiriska sagan Calamari Union (1985) samt Shakespearetolkningen Hamlet liikemaailmassa (1987). Kaurismäki blev genom dessa en internationellt ansedd regissör med närmast kultstatus. Under senare år har Kaurismäki spelat in filmer på olika håll i världen: i USA gjorde han Leningrad cowboys go America (1989), i London I hired a contract killer (1990) och i Paris La vie de bohème (1992). I filmerna Pidä huivista kiinni, Tatjana (1994) och Kauas pilvet karkaavat (1996) har han återvänt till sina rötter i den finländska arbetarklassens verklighet. Mannen utan minne (Mies vailla menneisyyttä, 2002) prisbelönades vid filmfestivalerna i Cannes, Gent, Hamburg och San Sebastian. Filmen är en humanistisk, lakoniskt humoristisk berättelse om en man som förlorar sitt minne och sin identitet. Han lever i en container vid stranden och tas om hand av en kvinnlig frälsningsarmésoldat. (Joachim Mickwitz)