Keminmaa, kommun i Lappland vid Kemi älvs nedre lopp närmast n. om Kemi stad, Lapplands region. Areal 625 km2, invånare 8 573 (2010).
Terrängen är mjukt kuperad och höjer sig långsamt mot inlandet. Tät bosättning kantar älvens stränder på båda sidor; där finns även de flesta odlingarna. V. om Kemi älv flyter Kaakamojoki, som i århundraden utgjorde gräns mellan Finland och Sverige. Kommunens centrum finns mellan sjön Kallijärvi och Kemi älv; detta och samhället Lautiosaari på andra sidan älven är sammanvuxna med Kemi stad. Den största industriella arbetsgivaren i kommunen är Outokumpu Oyj, som sedan 1967 bryter krommalm 5 km ö. om Kemi flygfält. Malmen transporteras till Torneå för vidare förädling. I Keminmaa finns Isohaara och Taivalkoski vattenkraftverk.
Kemi församling (nämnd 1329) uppstod kort efter Nöteborgsfreden och omfattade då största delen av Lappland (Kemi lappmark), senare även Ijo och Pudasjärvi. Den nuvarande nyklassiska stenkyrkan (C.L. Engel, 1827) har haft flera föregångare. En äldre gråstenskyrka, uppförd 1519-21, kom ur bruk redan på 1700-talet och används numera sällan. Den är främst känd genom Nicolaus Rungius (d. 1629), som var kyrkoherde i Kemi i början av 1600-talet. Hans mumifierade kropp kan beskådas i en öppen kista under kyrkgolvet. Lämningar av en kyrka från början av 1300-talet påträffades 1981. Detta var den äldsta kyrkan i hela n. Finland. Kemi stad grundades 1869 på fem hemman i Lautiosaari by, som 1931 så gott som i sin helhet införlivades med staden. Kemi landskommun fick 1979 namnet Keminmaa. (J. Auer, Puunjalostusta pohjolassa. Keminmaa vuosina 1893-1968, 1968; P. Koivunen m.fl., Keminmaan historia, 1997)
Terrängen är mjukt kuperad och höjer sig långsamt mot inlandet. Tät bosättning kantar älvens stränder på båda sidor; där finns även de flesta odlingarna. V. om Kemi älv flyter Kaakamojoki, som i århundraden utgjorde gräns mellan Finland och Sverige. Kommunens centrum finns mellan sjön Kallijärvi och Kemi älv; detta och samhället Lautiosaari på andra sidan älven är sammanvuxna med Kemi stad. Den största industriella arbetsgivaren i kommunen är Outokumpu Oyj, som sedan 1967 bryter krommalm 5 km ö. om Kemi flygfält. Malmen transporteras till Torneå för vidare förädling. I Keminmaa finns Isohaara och Taivalkoski vattenkraftverk.
Kemi församling (nämnd 1329) uppstod kort efter Nöteborgsfreden och omfattade då största delen av Lappland (Kemi lappmark), senare även Ijo och Pudasjärvi. Den nuvarande nyklassiska stenkyrkan (C.L. Engel, 1827) har haft flera föregångare. En äldre gråstenskyrka, uppförd 1519-21, kom ur bruk redan på 1700-talet och används numera sällan. Den är främst känd genom Nicolaus Rungius (d. 1629), som var kyrkoherde i Kemi i början av 1600-talet. Hans mumifierade kropp kan beskådas i en öppen kista under kyrkgolvet. Lämningar av en kyrka från början av 1300-talet påträffades 1981. Detta var den äldsta kyrkan i hela n. Finland. Kemi stad grundades 1869 på fem hemman i Lautiosaari by, som 1931 så gott som i sin helhet införlivades med staden. Kemi landskommun fick 1979 namnet Keminmaa. (J. Auer, Puunjalostusta pohjolassa. Keminmaa vuosina 1893-1968, 1968; P. Koivunen m.fl., Keminmaan historia, 1997)
Keminmaa. Trakten kring Kemi älvs mynning var på medeltiden ett centrum för Kemi lappmark, som upptog en tredjedel av Finlands yta. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.