kemisk industri. Tillgången på kemiska råvaror är knapp i Finland. Trots detta hörde k. till de industrigrenar som hade den snabbaste utvecklingen under senare delen av 1900-t. Denna expansion skedde till stor del med utnyttjande av importerade råämnen, främst råolja. Ett av de viktigaste inhemska råämnena är trä, som vid cellulosakokning ger flera kemiska produkter, vilka kan vidareförädlas bl.a. till sprit, tallolja, terpentin och lignin. En annan träbaserad produkt är tjäran, som under gångna sekler hade en utomordentlig ekonomisk betydelse och spred ett visst välstånd även till avlägsna bygder (tjärbränning). Andra viktiga inhemska råämnen är svavelkismalm, kalk, apatit och ilmenit. De två sistnämnda används som råämne vid tillverkning av gödsel och titandioxid (TiO2). Titandioxiden är en viktig råvara för färgindustrin, där Tikkurila Oy med anor från 1860-t. är störst i Norden.
Den kemiska basindustrin i Finland leder sitt ursprung från början av 1920-t., då en svavelsyrefabrik grundades i Villmanstrand. Denna nyckelindustri, som utbyggdes i stor skala efter andra världskriget inom ramen för den statliga koncernen Kemira, utnyttjade svavelkismalm som råvara. En stor del av Finlands kemiska industriproduktion var länge främst inriktad på att tillfredsställa skogsindustrins mångsidiga behov. Det stora behovet av eldningsoljor för denna energikrävande industri, för uppvärmning av bostäder, för trafikändamål m.m. aktualiserade efter andra världskriget skapandet av en inhemsk oljeraffineringsindustri. Nordens ledande företag på detta område är Fortum Oyj, som driver oljeraffinaderier i Nådendal och Sköldvik. Kring det senare växte under 1970-t. upp en långt integrerad petrokemisk industri för vidareförädling av importerad olja.
På grund av den petrokemiska industrins frammarsch kan plastindustrin, som också räknas till k., erhålla vissa ingredienser i hemlandet. Inom k. märks vidare läkemedelsindustrin och den teknokemiska industrin, där talrika företag bl.a. arbetar med framställning av olika konsumtionsvaror för vardagslivets behov, t.ex. kosmetika, tvål- och tvättmedel, vaxer och polermedel m.m. Biotekniken betraktas som framtidens tillväxtbransch.
K. sysselsatte 2004 ca 39 000 personer, omkring 8 % av industrins totala arbetskraft. Exportens andel av produktionen är ca 40 %, viktigaste exportländer Sverige, Tyskland, Ryssland och Stor-Britannien.
Den kemiska industrins intressen tillvaratas av föreningen Kemiindustrin (Kemianteollisuus KT), Hfrs, gr. 1987, som hör till Finlands industri EK. Branschens arbetstagare representeras av Kemifacket (Kemianliitto), Hfrs, som uppstod 1993 genom sammanslagning av Kemiska arbetarförbundet och Gummi- och läderarbetarförbundet. Detta FFC-förbund hade 2004 ca 35 000 medlemmar. (Y. Talvitie, Suomen kemiallisen teollisuuden kehitys, 1945; A. Kaukoranta, Sulfiittispriiteollisuus Suomessa vuosina 1918-78, 1981; Suomen kemian teollisuus, red. A. Hase m.fl., 1983)
Den kemiska basindustrin i Finland leder sitt ursprung från början av 1920-t., då en svavelsyrefabrik grundades i Villmanstrand. Denna nyckelindustri, som utbyggdes i stor skala efter andra världskriget inom ramen för den statliga koncernen Kemira, utnyttjade svavelkismalm som råvara. En stor del av Finlands kemiska industriproduktion var länge främst inriktad på att tillfredsställa skogsindustrins mångsidiga behov. Det stora behovet av eldningsoljor för denna energikrävande industri, för uppvärmning av bostäder, för trafikändamål m.m. aktualiserade efter andra världskriget skapandet av en inhemsk oljeraffineringsindustri. Nordens ledande företag på detta område är Fortum Oyj, som driver oljeraffinaderier i Nådendal och Sköldvik. Kring det senare växte under 1970-t. upp en långt integrerad petrokemisk industri för vidareförädling av importerad olja.
På grund av den petrokemiska industrins frammarsch kan plastindustrin, som också räknas till k., erhålla vissa ingredienser i hemlandet. Inom k. märks vidare läkemedelsindustrin och den teknokemiska industrin, där talrika företag bl.a. arbetar med framställning av olika konsumtionsvaror för vardagslivets behov, t.ex. kosmetika, tvål- och tvättmedel, vaxer och polermedel m.m. Biotekniken betraktas som framtidens tillväxtbransch.
K. sysselsatte 2004 ca 39 000 personer, omkring 8 % av industrins totala arbetskraft. Exportens andel av produktionen är ca 40 %, viktigaste exportländer Sverige, Tyskland, Ryssland och Stor-Britannien.
Den kemiska industrins intressen tillvaratas av föreningen Kemiindustrin (Kemianteollisuus KT), Hfrs, gr. 1987, som hör till Finlands industri EK. Branschens arbetstagare representeras av Kemifacket (Kemianliitto), Hfrs, som uppstod 1993 genom sammanslagning av Kemiska arbetarförbundet och Gummi- och läderarbetarförbundet. Detta FFC-förbund hade 2004 ca 35 000 medlemmar. (Y. Talvitie, Suomen kemiallisen teollisuuden kehitys, 1945; A. Kaukoranta, Sulfiittispriiteollisuus Suomessa vuosina 1918-78, 1981; Suomen kemian teollisuus, red. A. Hase m.fl., 1983)