Kerimäki, kommun i Södra Savolax närmast ö. om Nyslott, Östra Finlands region. Areal 594 km2, invånare 5 641 (2010).
K. upptar sydöstra delen av den inlandsö som i s. avgränsas av Pihlajavesi, i ö. av Puruvesi och Paasselkä, i n. av Enonvesi och i v. av Haukivesi. Strandlinjen mot Puruvesi är sönderskuren med flera långt utskjutande uddar. Ytterligare ett särdrag i terrängen är tre åsar som löper parallellt i n.v.-s.o. riktning genom kommunen. Som helhet är K. glest bebyggd; den tätaste bosättningen (bl.a. kyrkbyn, 2 800 inv. 2000) finns vid Puruvesis fiskrika stränder. Industri finns bl.a. i Louhi, där man har brutit kalk sedan 1943 och drivit ett kalkbruk, numera en del av Nordkalk Abp (till 1991 Ruskealan marmori Oy, gr. 1896, 65 anst. 2005).
Den förnämsta turistattraktionen på orten är kyrkan, uppförd 1844-47 ( Anders Fredrik Granstedt). Ett naturskyddsområde på några öar i Puruvesi ( Hytermä, ca 50 ha) inrättades 1931 på privat initiativ. K. är även känt för sitt siklöjefiske; i kommunen finns ett fiskerimuseum specialiserat på insjöfiske (gr. 1982).
K. fick fast bosättning under tidig medeltid, blev kapell under Säminge 1632 och bildade egen församling tio år senare. En del av denna på krigiska minnen rika socken utgjorde 1743-1809, då man inte kunde komma överens om gränsens dragning vid K., en egendomlig "fristat", där varken svenskar eller ryssar hade rätt att uppbära skatt. (M. Saarenheimo, Kerimäen pitäjä 1632-1932 esivaiheineen, 1932; L. Pohjannoro, Vanhan Kerimäen historia 1-2, 1990-1993)
K. upptar sydöstra delen av den inlandsö som i s. avgränsas av Pihlajavesi, i ö. av Puruvesi och Paasselkä, i n. av Enonvesi och i v. av Haukivesi. Strandlinjen mot Puruvesi är sönderskuren med flera långt utskjutande uddar. Ytterligare ett särdrag i terrängen är tre åsar som löper parallellt i n.v.-s.o. riktning genom kommunen. Som helhet är K. glest bebyggd; den tätaste bosättningen (bl.a. kyrkbyn, 2 800 inv. 2000) finns vid Puruvesis fiskrika stränder. Industri finns bl.a. i Louhi, där man har brutit kalk sedan 1943 och drivit ett kalkbruk, numera en del av Nordkalk Abp (till 1991 Ruskealan marmori Oy, gr. 1896, 65 anst. 2005).
Den förnämsta turistattraktionen på orten är kyrkan, uppförd 1844-47 ( Anders Fredrik Granstedt). Ett naturskyddsområde på några öar i Puruvesi ( Hytermä, ca 50 ha) inrättades 1931 på privat initiativ. K. är även känt för sitt siklöjefiske; i kommunen finns ett fiskerimuseum specialiserat på insjöfiske (gr. 1982).
K. fick fast bosättning under tidig medeltid, blev kapell under Säminge 1632 och bildade egen församling tio år senare. En del av denna på krigiska minnen rika socken utgjorde 1743-1809, då man inte kunde komma överens om gränsens dragning vid K., en egendomlig "fristat", där varken svenskar eller ryssar hade rätt att uppbära skatt. (M. Saarenheimo, Kerimäen pitäjä 1632-1932 esivaiheineen, 1932; L. Pohjannoro, Vanhan Kerimäen historia 1-2, 1990-1993)
Kerimäki. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen. ---
Kerimäki är känt framförallt för sin träkyrka, som med sina sittplatser för 3 300 personer anses vara världens största: den mäter 45 m i längd och 42 m i bredd samt 27 m i höjd. Foto: Lehtikuva Oy, F. Chmura.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.