Keuru, fi. Keuruu, stad i Mellersta Finland 60 km v. om Jyväskylä, Västra och Inre Finlands region. Areal 1 258 km2, invånare 10 666 (2010).
Keuru är känt för sin naturskönhet; särskilt ryktbar är den idylliska nejden kring n. ändan av sjön Keurusselkä, där stadens centrum (ca 7 500 inv. 2003) är beläget. Även den örika s. delen av sjön, vars stränder är höglänta och skogbevuxna, kan uppvisa vackra naturscenerier. Övriga tätorter är järnvägsknuten Haapamäki och Pihlajavesi stationssamhälle (ca 350 inv. 2005).
Orten har i decennier varit ett betydande centrum för handel och övriga servicenäringar. Även turismen är viktig för orten. Bland byggnader märks E. Hyvämäkis bibliotek (1999). Keuru har bl.a. metall-, skogs- och grafisk industri. Nyckelprodukter är även möbelkomponenter och textilband. Främst märks förlaget Otavas grafiska industrier (gr. 1954, 120 anst. 2003), kabelfabriken Reka Oy (gr. 1973, ca 85 anst. 2003). UPM-Kymmene Wood Oy:s fanerfabrik (gr. 1997, 74 anst. 2003) lades ned 2008. K. garnison upprättades 1967; idag arbetar Pionjärregementet där (pionjärtrupper).
Keuru fick permanent bosättning i slutet av 1500-talet, blev kapell under Ruovesi 1627 och bildade egen församling tre år senare. Under stora ofreden förde bönderna i Keuru gerillakrig under ledning av bröderna Herpman, söner till socknens kyrkoherde. Ryssarna lyckades 1715 locka dem i ett bakhåll och eliminera dem (minnessten rest 1928). En ny tegelkyrka invigdes 1892 (Th. Granstedt). Pihlajavesi kommun på 416 km2 förenades med Keuru 1969. Pihlajavesi hörde 1831-95 som kapell under Keuru församling. Keuru blev stad 1986. Vid Keurusselkäs mittparti påträffades 2003 en stor asteroidkrater. (M. Jokipii m.fl., Vanhan-Ruoveden historia 1, 1959; L.A. Sillanpää, Vanhan-Ruoveden historia 2:2, 1969; T. Vihola, Vanhan-Ruoveden historia 3:3:1-2, 1983-86)
Keuru är känt för sin naturskönhet; särskilt ryktbar är den idylliska nejden kring n. ändan av sjön Keurusselkä, där stadens centrum (ca 7 500 inv. 2003) är beläget. Även den örika s. delen av sjön, vars stränder är höglänta och skogbevuxna, kan uppvisa vackra naturscenerier. Övriga tätorter är järnvägsknuten Haapamäki och Pihlajavesi stationssamhälle (ca 350 inv. 2005).
Orten har i decennier varit ett betydande centrum för handel och övriga servicenäringar. Även turismen är viktig för orten. Bland byggnader märks E. Hyvämäkis bibliotek (1999). Keuru har bl.a. metall-, skogs- och grafisk industri. Nyckelprodukter är även möbelkomponenter och textilband. Främst märks förlaget Otavas grafiska industrier (gr. 1954, 120 anst. 2003), kabelfabriken Reka Oy (gr. 1973, ca 85 anst. 2003). UPM-Kymmene Wood Oy:s fanerfabrik (gr. 1997, 74 anst. 2003) lades ned 2008. K. garnison upprättades 1967; idag arbetar Pionjärregementet där (pionjärtrupper).
Keuru fick permanent bosättning i slutet av 1500-talet, blev kapell under Ruovesi 1627 och bildade egen församling tre år senare. Under stora ofreden förde bönderna i Keuru gerillakrig under ledning av bröderna Herpman, söner till socknens kyrkoherde. Ryssarna lyckades 1715 locka dem i ett bakhåll och eliminera dem (minnessten rest 1928). En ny tegelkyrka invigdes 1892 (Th. Granstedt). Pihlajavesi kommun på 416 km2 förenades med Keuru 1969. Pihlajavesi hörde 1831-95 som kapell under Keuru församling. Keuru blev stad 1986. Vid Keurusselkäs mittparti påträffades 2003 en stor asteroidkrater. (M. Jokipii m.fl., Vanhan-Ruoveden historia 1, 1959; L.A. Sillanpää, Vanhan-Ruoveden historia 2:2, 1969; T. Vihola, Vanhan-Ruoveden historia 3:3:1-2, 1983-86)
Keuru. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Keuru. Socknens gamla träkyrka, uppförd 1756-59 (A. Hakola), anses vara en av den finländska folkliga träbyggnadskonstens yppersta skapelser. Foto: Lehtikuva, H. Saukkomaa.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.