Kiuruvesi, stad i Norra Savolax 35 km v. om Idensalmi, Östra Finlands region. Areal 1 328 km2, invånare 9 157 (2010).
K. uppvisar två landskapstyper; i n. överväger Österbottens jämna slätter och myrar, medan den s. delen är typiskt savolaxisk med småsjöar och odlingar belägna uppe på backkrönen. Centralorten blev 1927 s.k. samhälle med sammanträngd befolkning och har idag (2004) ca 5 000 inv. Bland byggnader märks stadshuset, uppfört 1982-84 enligt ritningar av arkitektbyrån NVV. Av offentliga skulpturer kan nämnas ett monument över ödemarkens röjare (A. Ruotsalainen, 1976). Vid riksväg 27 som är dragen genom staden invigdes 1998 landets första ikonkapell för vägfarande.
Staden ligger vid tvärbanan Idensalmi-Ylivieska, som öppnades för trafik 1923. Före järnvägens tillkomst var orten den nordligaste hamnen vid Saimens insjösystem. Banan hade en stimulerande effekt på skogsbruket i K. Näringsstrukturen har blivit mångsidigare alltsedan 1960-t., idag finns där bl.a. livsmedels-, metall-, skogs- och torvindustri. Bland företag märks ekomejeriet Lumola Oy (gr. 1999) och Vapo Oy, som sedan 1980 utnyttjar de rika torvfyndigheterna i K. och tillverkar torvupptagningsmaskiner. Av övriga företag kan nämnas Fibox tested systems Oy (gr. 1988, ca 50 anst. 2004), som tillverkar eldistributionsapparatur, och Wärtsilä biopower Oy (gr. 1975, ca 80 anst. 2004), framställare av bl.a. värmecentraler. K. är känt bl.a. för schlagerfestivalen Vihreät niityt, som är ett av landets förnämsta evenemang inom denna musikgenre och har arrangerats årligen sedan 1999.
K. var erämark under medeltiden och fick sina första fasta inbyggare i början av 1500-t. Området hörde i tur och ordning under Juva, Kuopio och Idensalmi, blev kapell under sistnämnda socken 1763 och bildade egen församling 1862. Kommunen upprättades 1873 och blev stad 1993. På 1800-t. drog en stark pietistisk väckelse fram genom K. Den nuvarande tegelkyrkan uppfördes 1941 (B. Liljequist) i stället för en tidigare kyrka som brunnit ned. Där placerades efter andra världskriget ca 2 000 karelska flyktingar, för vilka en ortodox församling grundades; en ortodox kyrka invigdes 1957. (L. Huovinen, K. 1873-1980, 1988; Kylien savut: kotiseututietoa Kiuruvedestä, 1988; L. Winberg, K.: kyliä ja asukkaita, 2004)
K. uppvisar två landskapstyper; i n. överväger Österbottens jämna slätter och myrar, medan den s. delen är typiskt savolaxisk med småsjöar och odlingar belägna uppe på backkrönen. Centralorten blev 1927 s.k. samhälle med sammanträngd befolkning och har idag (2004) ca 5 000 inv. Bland byggnader märks stadshuset, uppfört 1982-84 enligt ritningar av arkitektbyrån NVV. Av offentliga skulpturer kan nämnas ett monument över ödemarkens röjare (A. Ruotsalainen, 1976). Vid riksväg 27 som är dragen genom staden invigdes 1998 landets första ikonkapell för vägfarande.
Staden ligger vid tvärbanan Idensalmi-Ylivieska, som öppnades för trafik 1923. Före järnvägens tillkomst var orten den nordligaste hamnen vid Saimens insjösystem. Banan hade en stimulerande effekt på skogsbruket i K. Näringsstrukturen har blivit mångsidigare alltsedan 1960-t., idag finns där bl.a. livsmedels-, metall-, skogs- och torvindustri. Bland företag märks ekomejeriet Lumola Oy (gr. 1999) och Vapo Oy, som sedan 1980 utnyttjar de rika torvfyndigheterna i K. och tillverkar torvupptagningsmaskiner. Av övriga företag kan nämnas Fibox tested systems Oy (gr. 1988, ca 50 anst. 2004), som tillverkar eldistributionsapparatur, och Wärtsilä biopower Oy (gr. 1975, ca 80 anst. 2004), framställare av bl.a. värmecentraler. K. är känt bl.a. för schlagerfestivalen Vihreät niityt, som är ett av landets förnämsta evenemang inom denna musikgenre och har arrangerats årligen sedan 1999.
K. var erämark under medeltiden och fick sina första fasta inbyggare i början av 1500-t. Området hörde i tur och ordning under Juva, Kuopio och Idensalmi, blev kapell under sistnämnda socken 1763 och bildade egen församling 1862. Kommunen upprättades 1873 och blev stad 1993. På 1800-t. drog en stark pietistisk väckelse fram genom K. Den nuvarande tegelkyrkan uppfördes 1941 (B. Liljequist) i stället för en tidigare kyrka som brunnit ned. Där placerades efter andra världskriget ca 2 000 karelska flyktingar, för vilka en ortodox församling grundades; en ortodox kyrka invigdes 1957. (L. Huovinen, K. 1873-1980, 1988; Kylien savut: kotiseututietoa Kiuruvedestä, 1988; L. Winberg, K.: kyliä ja asukkaita, 2004)
Kiuruvesi, som har utropat sig till landets ekologiska huvudstad, är främst bland landets kommuner i fråga om mjölkproduktion. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.