kloster. I det medeltida Finland fanns endast sex k. De var alla av ett relativt sent datum, eftersom de finska landskapen kristnades sent. Eventuellt tillhörde biskop Henrik och biskop Tomas det engelska benediktindomkapitlet i Uppsala, men benediktinerna etablerade sig aldrig i Finland. Cisterciensabbotstiftet Padis i Estland hade betydande ekonomiska intressen i s. Finland med patronatsrätt i flera socknar.
Däremot kom de s.k. tiggarordnarna att få stor betydelse. Dominikanernas första konvent, S:t Olofs kloster, grundades i Åbo 1249 och det andra i Viborg 1392. Franciskanerna kom något senare till Finland. De inrättade konvent i Viborg (omnämnt 1403), Raumo (omnämnt 1449) och på Kökar (omnämnt 1472).
Tiggarordnarna bedrev själavård och gav undervisning. I Åbo höll dominikanerna en skola för landets blivande sockenpräster. Dominikanernas liturgi började användas som liturgi för Åbo stift omkring 1330. Biskop Olaus Magni, som stod dominikanerna nära, utverkade i mitten av 1400-t. slutligen påvens stadfästelse för detta. I början av 1400-t. planerade också biskop Bero II Balk ett dominikannunnekloster i Egentliga Finland, men planerna förföll.
Finlands viktigaste nunnekloster, Nådendal (Birgittaklostret), grundades efter ett beslut på riksdagen i Söderköping 1438. Det var ett birgittinskt dubbelkloster, vars slutliga placering blev i Reso socken. Klostret blev mycket populärt och fick en stor betydelse för det kulturella livet i Finland. Finland första kända författare, Jöns Budde, var birgittinermunk där.
Reformationen ledde till betydande svårigheter för k. De miste sina egendomar och medlemmarna började lämna institutionerna. Den siste priorn i S:t Olofs k. i Åbo blev kyrkoherde i Tövsala 1529, och det förmodligen utrymda k. brann 1537. Följande år upplöstes Raumo k. Munkarna kunde efter klostrens upplösning bli präster, men för nunnorna i Nådendal var situationen betydligt svårare. Johan III och Katarina Jagellonica försökte stödja Nådendal, men 1577 fanns där endast tre nunnor. Den sista abbedissan dog 1591. Klosterkyrkan blev sockenkyrka i Reso.
I det lutherska Sverige fanns det i praktiken inga möjligheter att grunda nya k. Men i det s.k. Gamla Finland verkade från 1799 till mitten av 1800-t. i Viborg polska dominikaner vid den katolska militärförsamlingen.
Den ortodoxa kyrkan hade egna k., och 1812 kom Valamo och Konevits på öar i Ladoga att höra till Finland. Det första ortodoxa nunneklostret grundades 1894 i Lintula by i Kivinebb på Karelska näset. Också det på 1550-t. grundade k. i Petsamo hörde efter 1920 till Finland. Dessa k. evakuerades efter vinterkriget, och när fortsättningskriget var till ända nygrundades de i Heinävesi i Savolax.
Också i det självständiga Finland förhöll man sig länge negativt till klosterväsendet. Religionsfrihetslagen 1922 förbjöd grundandet av nya k., och utlänningar fick inte heller antas som noviser i de existerande institutionerna. Idag verkar dock flera religiösa ordnar i Finland, och i Åbo har birgittinernunnor etablerat sig. (K.G. Leinberg, De finska k:s historia, 1890; J. Gallén, La Province de Dacie 1, 1976; C.J. Gardberg, Veritas - Sanningen! Dominikanerna i Åbo under medeltiden, 2005) (Lena Huldén)
Däremot kom de s.k. tiggarordnarna att få stor betydelse. Dominikanernas första konvent, S:t Olofs kloster, grundades i Åbo 1249 och det andra i Viborg 1392. Franciskanerna kom något senare till Finland. De inrättade konvent i Viborg (omnämnt 1403), Raumo (omnämnt 1449) och på Kökar (omnämnt 1472).
Tiggarordnarna bedrev själavård och gav undervisning. I Åbo höll dominikanerna en skola för landets blivande sockenpräster. Dominikanernas liturgi började användas som liturgi för Åbo stift omkring 1330. Biskop Olaus Magni, som stod dominikanerna nära, utverkade i mitten av 1400-t. slutligen påvens stadfästelse för detta. I början av 1400-t. planerade också biskop Bero II Balk ett dominikannunnekloster i Egentliga Finland, men planerna förföll.
Finlands viktigaste nunnekloster, Nådendal (Birgittaklostret), grundades efter ett beslut på riksdagen i Söderköping 1438. Det var ett birgittinskt dubbelkloster, vars slutliga placering blev i Reso socken. Klostret blev mycket populärt och fick en stor betydelse för det kulturella livet i Finland. Finland första kända författare, Jöns Budde, var birgittinermunk där.
Reformationen ledde till betydande svårigheter för k. De miste sina egendomar och medlemmarna började lämna institutionerna. Den siste priorn i S:t Olofs k. i Åbo blev kyrkoherde i Tövsala 1529, och det förmodligen utrymda k. brann 1537. Följande år upplöstes Raumo k. Munkarna kunde efter klostrens upplösning bli präster, men för nunnorna i Nådendal var situationen betydligt svårare. Johan III och Katarina Jagellonica försökte stödja Nådendal, men 1577 fanns där endast tre nunnor. Den sista abbedissan dog 1591. Klosterkyrkan blev sockenkyrka i Reso.
I det lutherska Sverige fanns det i praktiken inga möjligheter att grunda nya k. Men i det s.k. Gamla Finland verkade från 1799 till mitten av 1800-t. i Viborg polska dominikaner vid den katolska militärförsamlingen.
Den ortodoxa kyrkan hade egna k., och 1812 kom Valamo och Konevits på öar i Ladoga att höra till Finland. Det första ortodoxa nunneklostret grundades 1894 i Lintula by i Kivinebb på Karelska näset. Också det på 1550-t. grundade k. i Petsamo hörde efter 1920 till Finland. Dessa k. evakuerades efter vinterkriget, och när fortsättningskriget var till ända nygrundades de i Heinävesi i Savolax.
Också i det självständiga Finland förhöll man sig länge negativt till klosterväsendet. Religionsfrihetslagen 1922 förbjöd grundandet av nya k., och utlänningar fick inte heller antas som noviser i de existerande institutionerna. Idag verkar dock flera religiösa ordnar i Finland, och i Åbo har birgittinernunnor etablerat sig. (K.G. Leinberg, De finska k:s historia, 1890; J. Gallén, La Province de Dacie 1, 1976; C.J. Gardberg, Veritas - Sanningen! Dominikanerna i Åbo under medeltiden, 2005) (Lena Huldén)
kloster. Kökars kyrka sommaren 2000. Den nuvarande kyrkan är uppförd 1784 och ersatte en enkel träkyrka, som var byggd i mitten av 1600-t.och som i sin tur hade ersatt den förfallna klosterkyrkan. I byggnaden längst till höger (klosterkällaren) finns en utställning som presenterar de arkeologiska fynd som gjorts på platsen. Foto: Lehtikuva Oy, J. Jormanainen.
Den Heliga Treenighetens kyrka vid Lintula kloster (nedre bilden) nyinvigdes 2002 efter en totalrenovering. Foto:Lehtikuva, M. Kainulainen.