Koistinen, Unto (f. 25/7 1917 Hfrs, d. 9/5 1994 Esbo), målare, grafiker, far till Johanna Koistinen. Han studerade 1936-37 vid Centralskolan för konstflit, 1944-46 vid Finlands konstakademis skola och 1947 vid Kgl. Akademien för de fria konsterna i Stockholm samt ställde ut första gången 1945. En central ställning i Koistinens produktion intar figurbilder och landskap, som uttrycker en lyrisk, ofta fantastisk eller expressionistisk uppfattning av motivet. Han är mest känd som avbildare av finstämda kvinnogestalter och för naketstudier, bl.a. i kamémålningarna börjande från 1960-talet. Koistinen är känd även för sina, vanligen fria, författarporträtt bl.a. i Otavas, WSOY:s och Tammis samlingar, samt en lång rad självporträtt. Mästerliga är hans teckningar och laveringar med sin frodiga fantasi och humor. Tecknandet vittnar inte minst om hans stora beundran för Picasso. Koistinen tillhörde utställningsgruppen Purnu, i vilken alla medlemmar var födda 1917, och han engagerade sig mycket i konstcentrets verksamhet i Orivesi. Han representerade Finland på biennalen i Venedig 1958. Erhöll professors titel 1970. En minnesutställning över Koistinen ordnades i Helsingfors konsthall 1997. (J. Tanttu, Unto täällä, 1977; O. Valkonen, K., 1997) (Bengt von Bonsdorff)