Kokko, Yrjö

Kokko, Yrjö Olavi Samuli (född 16/10 1903 Sordavala, död 6/9 1977 Helsingfors), författare, veterinär 1930. Kokko var 1931-45 kommunalveterinär i Sysmä och 1945-52 distriktsveterinär i Muonio, därefter fri författare. Han slog igenom 1944 med Pessi ja Illusia (sv. övers. Jorden och vingarna, 1945), en saga för vuxna. Kokko blev främst känd för sina lappmarksskildringar, t.ex. Neljän tuulen tie (1947, sv. övers. De fyra vindarnas väg, 1949) trilogin Laulujoutsen (1950, sv. övers. Sångsvanens land, 1955), Ungelon torppa (1957, sv. övers. Skraktorpet, 1958) och Alli, jäänreunan lintu (1966, sv. övers. Israndens fågel, 1967). Boken om sångsvanen fick en avgörande betydelse för ansträngningarna att rädda den vid denna tid i Finland utrotningshotade fågeln. K. skrev även några romaner och en reseskildring från Kanarieöarna. Han var en pionjär för naturfotograferingen i Finland. (J. Parkkinen, Y. K.: sadun ja luonnon runoilija, 2003)