Kontio, Pekka

Kontio, Pekka Sakari (f. 21/8 1933 Sordavala, d. 13/8 1976 Hfrs), skulptör, tecknare. Kontio studerade 1953-56 vid Finlands konstakademis skola med bl.a. Lauri Leppänen som lärare och ställde ut första gången 1955. Han uppmärksammades mot slutet av 1950-talet för sina figurativa skulpturer påverkade av den samtida italienska bildhuggarkonsten (Marino Marini, Manzu m.fl.). K:s porträttskulpturer i brons (bl.a. Kaisu, 1959; Oiva Paloheimo, 1968; Unto Koistinen, 1972) avvek också i hög grad från den traditionella stilen och hör till sin tids klassiker. Detta kan även i ännu högre grad sägas om hans intensiva Självporträtt (1962), det expressiva porträt-tet av målaren Åke Mattas (ur minnet, 1966) samt hans lika personliga och okonventionella medaljkonst (bl.a. J.K. Paasikivi-medaljen, 1967).

Kontio har gjort ett antal offentliga skulpturer, bl.a. relieferna Människan och tekniken i Riihimäki tekniska läroverk (1966) och Den tomma graven i kyrkan i Hakavuori församling i Hfrs (1970), Tyngdlöshet utanför Aurora sjukhus i Hfrs (1966) och Aallottaret utanför stadshuset i Kemijärvi (1962-73). Han undervisade 1968-70 vid Finlands konstakademis skola och verkade 1974-76 som överlärare vid Tekniska högskolan. En minnesutställning över Kontio ordnades i Amos Andersons konstmuseum 1979. (Bengt von Bonsdorff)