Kostamus, ry. Kostamukša, gruvstad i ryska Karelen ca 30 km öster om gränsstationen Vartius, 32 000 inv. (2004). Järnmalmsfyndigheter påträffades 1946 i Kostamus, och 1977-85 uppfördes med finländska krafter ett bergsindustrikombinat i Kostamus, inkluderande ca 80 höghus, ett sjukhus, ett kulturhus och en väg- och järnvägsförbindelse från finska gränsen.
Kostamus var det dittills största enskilda byggnadsprojektet i Finlands historia och sysselsatte ca 4 500 personer, av vilka drygt 60 % från Kajanaland. Kostamus byggdes av Finn-Stroi, ett projektexportföretag som bildats 1972 av ett antal finländska byggföretag. Finn-Stroi avslutade sin verksamhet 1991.
För Sovjetunionen var projektets politiska betydelse avsevärt större än det ekonomiska, det erbjöd en möjlighet att knyta Finland fastare till den egna intressesfären. Kostamusprojektet har kritiserats för bristfällig miljöplanering och den miljöförstöring det lett till i de närliggande byarna. Den arkeologiskt intressanta ursprungliga byn Kostamus, 15 km n.o. om staden, hamnade under gruvslam och industriavfall. På senare tid har Finlands miljöministerium samarbetat med kombinatet för att minska svavelutsläppen.
Majoriteten av invånarna får fortfarande sin utkomst av gruvverksamheten. Kombinatet producerar järnpelletter, som används bl.a. som råvara i Rautaruukkis industrier i Brahestad. P.g.a. den låga lönenivån har staden efter Sovjetunionens sönderfall också visat sig lockande för finländska och andra utländska företag, bl.a. PKC Group med säte i Kempele och svenska IKEA. (J. Koulumies, Kohtalona Kostamus, 2012).
Kostamus var det dittills största enskilda byggnadsprojektet i Finlands historia och sysselsatte ca 4 500 personer, av vilka drygt 60 % från Kajanaland. Kostamus byggdes av Finn-Stroi, ett projektexportföretag som bildats 1972 av ett antal finländska byggföretag. Finn-Stroi avslutade sin verksamhet 1991.
För Sovjetunionen var projektets politiska betydelse avsevärt större än det ekonomiska, det erbjöd en möjlighet att knyta Finland fastare till den egna intressesfären. Kostamusprojektet har kritiserats för bristfällig miljöplanering och den miljöförstöring det lett till i de närliggande byarna. Den arkeologiskt intressanta ursprungliga byn Kostamus, 15 km n.o. om staden, hamnade under gruvslam och industriavfall. På senare tid har Finlands miljöministerium samarbetat med kombinatet för att minska svavelutsläppen.
Majoriteten av invånarna får fortfarande sin utkomst av gruvverksamheten. Kombinatet producerar järnpelletter, som används bl.a. som råvara i Rautaruukkis industrier i Brahestad. P.g.a. den låga lönenivån har staden efter Sovjetunionens sönderfall också visat sig lockande för finländska och andra utländska företag, bl.a. PKC Group med säte i Kempele och svenska IKEA. (J. Koulumies, Kohtalona Kostamus, 2012).