kulstötning som tävlingsidrott har sina rötter i Skottland och Irland. Med antikens stenstötning som förebild började man under förra hälften av 1800- t. stöta tunga vikter. Stenen fick snart vika för en kula, och man stannade vid standardvikten 16 skålpund, vilket gör 7,257 kg, dagens tävlingsvikt för herrar i k. Stöten sker från en cirkelrund ring som har en invändig diameter på 2,135 m, eller 7 fot.
K. kom via Sverige till Finland, som under årens lopp har haft flera internationella toppförmågor i grenen. Av dessa kan nämnas Werner Järvinen, mera känd som diskuskastare, Elmer Niklander, Vilhelm (Ville) Pörhölä (1897-1964), som var OS-guldmedaljör i Antwerpen 1920 och 7:e i Paris 1924 samt därtill silvermedaljör i slägga i Los Angeles 1932, vidare Armas Valste (1905-91), 5:e i OS 1928, mera känd som rikstränare i friidrott, och Sulo Bärlund (1910-86), som var olympisk silvermedaljör i Berlin 1936, 4:e i EM 1938 och 6:e 1946.
Efter andra världskriget har Reijo Ståhlberg (f. 1952), Arsi Harju (f. 1974) och Mika Halvari (f. 1970) varit finländsk k:s internationellt största namn. Ståhlberg blev 12:e i OS i Montreal 1976, 4:e i Moskva 1980, som bäst 4:e i EM 1978, guldmedaljör i hall-EM 1978, 1979 och 1981; satte 1979 det fortfarande gällande finländska rekordet på 21.69. Harju vann sensationellt OS-guld i Sidney 2000, medan Halvari bl.a. har tagit i silver i VM 1995 och en femteplats 1997. (Ingmar Björkman)
Finländska rekordets utveckling i kulstötning
K. kom via Sverige till Finland, som under årens lopp har haft flera internationella toppförmågor i grenen. Av dessa kan nämnas Werner Järvinen, mera känd som diskuskastare, Elmer Niklander, Vilhelm (Ville) Pörhölä (1897-1964), som var OS-guldmedaljör i Antwerpen 1920 och 7:e i Paris 1924 samt därtill silvermedaljör i slägga i Los Angeles 1932, vidare Armas Valste (1905-91), 5:e i OS 1928, mera känd som rikstränare i friidrott, och Sulo Bärlund (1910-86), som var olympisk silvermedaljör i Berlin 1936, 4:e i EM 1938 och 6:e 1946.
Efter andra världskriget har Reijo Ståhlberg (f. 1952), Arsi Harju (f. 1974) och Mika Halvari (f. 1970) varit finländsk k:s internationellt största namn. Ståhlberg blev 12:e i OS i Montreal 1976, 4:e i Moskva 1980, som bäst 4:e i EM 1978, guldmedaljör i hall-EM 1978, 1979 och 1981; satte 1979 det fortfarande gällande finländska rekordet på 21.69. Harju vann sensationellt OS-guld i Sidney 2000, medan Halvari bl.a. har tagit i silver i VM 1995 och en femteplats 1997. (Ingmar Björkman)
Finländska rekordets utveckling i kulstötning
| rekord kulstötare år |
| 13.05 V. Sigell 1902 |
| 13.43 S. Nummivaara 1907 |
| 13.74 E. Niklander 1907 |
| 14.06 J. Sauli 1908 |
| 14.86 E. Niklander 1909 |
| 14.87 V. Pörhölä 1925 |
| 15.17 K. Järvinen 1927 |
| 15.40-15.66 A. Valste (3 ggr) 1929-32 |
| 15.92 K. Järvinen 1932 |
| 16.23 S. Bärlund 1936 |
| 16.27-16.54 R. Koivisto (4 ggr) 1955-56 |
| 16.61 M. Yrjölä 1958 |
| 16.72 R. Koivisto 1958 |
| 16.86 R. Koivisto 1958 |
| 16.96 J. Kunnas 1959 |
| 17.06 J. Kunnas 1959 |
| 17.07 A. Nisula 1959 |
| 17.38-17.93 J. Kunnas (4 ggr) 1960-62 |
| 18.00 S. Simola 1963 |
| 18.09 S. Simola 1964 |
| 18.16-19.19 M. Yrjölä (10 ggr) 1964-69 |
| 19.24 S. Simola 1969 |
| 19.45 M. Yrjölä 1969 |
| 19.63-20.15 S. Simola (4 ggr) 1971-72 |
| 20.21 M. Yrjölä 1972 |
| 20.38 M. Yrjölä 1972 |
| 20.38 R. Ståhlberg 1973 |
| 20.49 M. Yrjölä 1973 |
| 20.69-21.69 R. Ståhlberg (3 ggr) 1974-79 |