kultur- och socialantropologi. Kulturantropologin står nära de humanistiska ämnena arkeologi, etnologi, religionsvetenskap och folkloristik. Socialantropologin åter brukar ha kontakter till samhällsvetenskaperna, framförallt sociologin. Inom båda dessa traditioner är fältarbetet en central metod att samla data. Fältarbetet innebär att forskaren insamlar sina data i nära kontakt med det samhälle hon/han forskar i. Forskaren utövar deltagande observation. Numera betonas dock att fältarbetet inte ensamt räcker, utan det samhälle eller delsamhälle forskaren studerar måste kontextualiseras med t.ex. historiskt material.
Före andra världskriget behärskades den finländska socialantropologin av Edvard Westermarck och hans elever. Westermarck innehade flera professurer; en vid Helsingfors universitet inom ämnet filosofi (1906-1918) och en vid London school of economics (1907-1930) inom ämnet sociologi. När Åbo Akademi grundades år 1918 flyttade Westermarck över från Hfrs till en professur i praktisk filosofi (1918-1932).
Westermarcks goda kontakter med England kom att innebära att han deltog i den vetenskapliga diskussionen i detta land. Där inleddes empirisk forskning bland primitiva folk vid sekelskiftet. En viktig expedition till Torres sund 1898 leddes av A.C. Haddon vid universitetet i Cambridge. Westermarck och hans elever Gunnar Landtman, Rafael Karsten och Hilma Granqvist utförde fältarbete i olika delar av världen. Westermarck gjorde sitt fältarbete i Marocko (i olika perioder mellan åren 1898 och 1939), Landtman i Nya Guinea (1910-1912), Karsten i Sydamerika (i olika perioder mellan åren 1911-1951) och Granqvist i Palestina (i olika perioder mellan åren 1925 och 1931).
Under Westermarcks och hans elevers vetenskapliga karriärer ägde en paradigmförskjutning rum, det evolutionistiska tänkandet fick ge rum för funktionalismen. Det innebar att i stället för att jämföra seder och bruk i de undersökta samhällena ställde man nu frågor om hur samhällets olika institutioner förhöll sig till varandra. Hilma Granqvist som utförde sitt fältarbete på 1920- o. 30-t. påverkades av de nya vindarna, men hennes försök att nydana det socialantropologiska fältarbetet rönte motstånd hos de andra westermarckianerna, som ansåg att hennes byundersökning i Palestina stred mot den komparativa metoden. Senare blev byundersökningarna mycket vanliga inom socialantropologin.
Flera teoretiska traditioner influerar nu forskarna inom kultur- och socialantropologin såsom strukturfunktionalismen, strukturalismen, poststrukturalismen, neoevolutionismen.
Westermarck avled vid andra världskrigets utbrott. Till minne av hans gärning grundades The Westermarck society (1940), och hans elever anslöt sig till detta. Efter kriget var dock hans elever tvungna att konstatera att situationen för forskningen förändrats drastiskt. I mitten av 1950-t. hade företrädarna för de moderna samhällsvetenskaperna tagit över samfundet. Ett nästan fullkomligt trendbrott skedde i förhållande till den forskning Westermarck och hans elever hade bedrivit och den moderna sociologin. Vid den nygrundade statsvetenskapliga fakulteten i Hfrs tog sociologer, som riktade in sitt intresse på det egna moderna och som man sade industriella samhället, över.
Mot slutet av 1960-t. väcktes åter planer på en egentlig professur i socialantropologi. En biträdande professur grundades inom ramen för sociologin. Den förste innehavaren av denna tjänst blev Arne Runeberg, som kan beskrivas som den siste westermarckianen. Efter honom innehades professuren av Matti Sarmela (1983-1988). Denne flyttade 1989 över till humaniora, eftersom en professur i kulturantropologi hade grundats vid historisk-språkvetenskapliga fakulteten. På sociologiska institutionen efterträddes Sarmela av Jukka Siikala, som alltjämt innehar befattningen som professor i socialantropologi. Efter Sarmelas pensionering övertogs professuren i kulturantropologi 2002 av Karen Armstrong.
Undervisning i k. ges också vid flera andra universitet. Tammerfors universitet har en professur i socialantropologi, förlagd till institutionen för sociologi och socialpsykologi. Tjänsten innehas sedan 1988 av Ulla Vuorela, som 1999-2004 var Minna Canth-akademiprofessor vid Kristinainstitutet i Hfrs. Vid Jyväskylä universitet är Ilmari Vesterinen professor i kulturantropologi och vid Uleåborgs universitet Jukka Pennanen. Vid Joensuu universitet ges undervisning i kulturantropologi vid humanistiska fakulteten, och inom ämnet etnologi kan studenterna specialisera sig på kultur- eller socialantropologiska studier. Också vid Åbo Akademi erbjuds kurser i musikantropologi, religionsantropologi och medicinsk antropologi.
Vid institutionen för u-landsforskning i Hfrs bedrivs likaså social- och kulturantropologisk forskning. Som namnet säger har forskningen en inriktning på u-ländernas problematik. Pionjär inom detta område är Marja-Liisa Swantz, som påbörjade den finländska forskningen om Tanzania.
Intresset för avlägsna kulturer lever alltjämt inom k. Sydostasien, Stillahavsområdet och Afrika har väckt forskarnas intresse. Sarmela har forskat i hur västerlandets kultur påverkat livet i thailändska byar, men också hurdana levnadsförhållanden som råder i finländska bysamhällen. Siikala har följt sin lärare Aarne A. Koskinen i spåren och forskat i Polynesien och studerat hur traditionell religion och nativistiska rörelser mött kristendomen. Armstrong har forskat i skotska byar och karelska emigranter. Vuorela har forskat i Tanzania, speciellt om kvinnans ställning i det afrikanska samhället. Dessutom har hon utfört fältarbete i Pakistan och Japan. Vesterinen har specialiserat sig på Sydostasien och speciellt den japanska kulturen, Pennanen åter på de arktiska kulturerna. I Europa har bl.a. italienska lokalsamhällen utforskats av finländare. Ett forskningsområde som blir allt viktigare gäller mötet mellan immigranter från utomeuropeiska länder och den europeiska kulturen.
Antropologiska sällskapet (Suomen antropologinen seura, Hfrs) grundades 1975, och dess första ordförande blev Matti Sarmela. Sällskapet publicerar sedan 1976 tidskriften Suomen antropologi-Antropologi i Finland. Det utger också med tanke på större forskningsrapporter en vetenskaplig publikation, Transactions of the anthropological society. Sällskapet är medlemsorganisation i Vetenskapliga samfundens delegation. (E. Allardt, The History of social sciences in Finland 1828-1918, 1997; Näköaloja kulttuureihin. Antropologian historiaa ja nykysuuntauksia, red. T. Nisula, 1994) (Kirsti Suolinna)
Före andra världskriget behärskades den finländska socialantropologin av Edvard Westermarck och hans elever. Westermarck innehade flera professurer; en vid Helsingfors universitet inom ämnet filosofi (1906-1918) och en vid London school of economics (1907-1930) inom ämnet sociologi. När Åbo Akademi grundades år 1918 flyttade Westermarck över från Hfrs till en professur i praktisk filosofi (1918-1932).
Westermarcks goda kontakter med England kom att innebära att han deltog i den vetenskapliga diskussionen i detta land. Där inleddes empirisk forskning bland primitiva folk vid sekelskiftet. En viktig expedition till Torres sund 1898 leddes av A.C. Haddon vid universitetet i Cambridge. Westermarck och hans elever Gunnar Landtman, Rafael Karsten och Hilma Granqvist utförde fältarbete i olika delar av världen. Westermarck gjorde sitt fältarbete i Marocko (i olika perioder mellan åren 1898 och 1939), Landtman i Nya Guinea (1910-1912), Karsten i Sydamerika (i olika perioder mellan åren 1911-1951) och Granqvist i Palestina (i olika perioder mellan åren 1925 och 1931).
Under Westermarcks och hans elevers vetenskapliga karriärer ägde en paradigmförskjutning rum, det evolutionistiska tänkandet fick ge rum för funktionalismen. Det innebar att i stället för att jämföra seder och bruk i de undersökta samhällena ställde man nu frågor om hur samhällets olika institutioner förhöll sig till varandra. Hilma Granqvist som utförde sitt fältarbete på 1920- o. 30-t. påverkades av de nya vindarna, men hennes försök att nydana det socialantropologiska fältarbetet rönte motstånd hos de andra westermarckianerna, som ansåg att hennes byundersökning i Palestina stred mot den komparativa metoden. Senare blev byundersökningarna mycket vanliga inom socialantropologin.
Flera teoretiska traditioner influerar nu forskarna inom kultur- och socialantropologin såsom strukturfunktionalismen, strukturalismen, poststrukturalismen, neoevolutionismen.
Westermarck avled vid andra världskrigets utbrott. Till minne av hans gärning grundades The Westermarck society (1940), och hans elever anslöt sig till detta. Efter kriget var dock hans elever tvungna att konstatera att situationen för forskningen förändrats drastiskt. I mitten av 1950-t. hade företrädarna för de moderna samhällsvetenskaperna tagit över samfundet. Ett nästan fullkomligt trendbrott skedde i förhållande till den forskning Westermarck och hans elever hade bedrivit och den moderna sociologin. Vid den nygrundade statsvetenskapliga fakulteten i Hfrs tog sociologer, som riktade in sitt intresse på det egna moderna och som man sade industriella samhället, över.
Mot slutet av 1960-t. väcktes åter planer på en egentlig professur i socialantropologi. En biträdande professur grundades inom ramen för sociologin. Den förste innehavaren av denna tjänst blev Arne Runeberg, som kan beskrivas som den siste westermarckianen. Efter honom innehades professuren av Matti Sarmela (1983-1988). Denne flyttade 1989 över till humaniora, eftersom en professur i kulturantropologi hade grundats vid historisk-språkvetenskapliga fakulteten. På sociologiska institutionen efterträddes Sarmela av Jukka Siikala, som alltjämt innehar befattningen som professor i socialantropologi. Efter Sarmelas pensionering övertogs professuren i kulturantropologi 2002 av Karen Armstrong.
Undervisning i k. ges också vid flera andra universitet. Tammerfors universitet har en professur i socialantropologi, förlagd till institutionen för sociologi och socialpsykologi. Tjänsten innehas sedan 1988 av Ulla Vuorela, som 1999-2004 var Minna Canth-akademiprofessor vid Kristinainstitutet i Hfrs. Vid Jyväskylä universitet är Ilmari Vesterinen professor i kulturantropologi och vid Uleåborgs universitet Jukka Pennanen. Vid Joensuu universitet ges undervisning i kulturantropologi vid humanistiska fakulteten, och inom ämnet etnologi kan studenterna specialisera sig på kultur- eller socialantropologiska studier. Också vid Åbo Akademi erbjuds kurser i musikantropologi, religionsantropologi och medicinsk antropologi.
Vid institutionen för u-landsforskning i Hfrs bedrivs likaså social- och kulturantropologisk forskning. Som namnet säger har forskningen en inriktning på u-ländernas problematik. Pionjär inom detta område är Marja-Liisa Swantz, som påbörjade den finländska forskningen om Tanzania.
Intresset för avlägsna kulturer lever alltjämt inom k. Sydostasien, Stillahavsområdet och Afrika har väckt forskarnas intresse. Sarmela har forskat i hur västerlandets kultur påverkat livet i thailändska byar, men också hurdana levnadsförhållanden som råder i finländska bysamhällen. Siikala har följt sin lärare Aarne A. Koskinen i spåren och forskat i Polynesien och studerat hur traditionell religion och nativistiska rörelser mött kristendomen. Armstrong har forskat i skotska byar och karelska emigranter. Vuorela har forskat i Tanzania, speciellt om kvinnans ställning i det afrikanska samhället. Dessutom har hon utfört fältarbete i Pakistan och Japan. Vesterinen har specialiserat sig på Sydostasien och speciellt den japanska kulturen, Pennanen åter på de arktiska kulturerna. I Europa har bl.a. italienska lokalsamhällen utforskats av finländare. Ett forskningsområde som blir allt viktigare gäller mötet mellan immigranter från utomeuropeiska länder och den europeiska kulturen.
Antropologiska sällskapet (Suomen antropologinen seura, Hfrs) grundades 1975, och dess första ordförande blev Matti Sarmela. Sällskapet publicerar sedan 1976 tidskriften Suomen antropologi-Antropologi i Finland. Det utger också med tanke på större forskningsrapporter en vetenskaplig publikation, Transactions of the anthropological society. Sällskapet är medlemsorganisation i Vetenskapliga samfundens delegation. (E. Allardt, The History of social sciences in Finland 1828-1918, 1997; Näköaloja kulttuureihin. Antropologian historiaa ja nykysuuntauksia, red. T. Nisula, 1994) (Kirsti Suolinna)