Kumo, fi. Kokemäki, stad i Satakunta vid Kumo älvs mellersta lopp, Sydvästra Finlands region. Areal 481 km2, invånare 7 987 (2010).
Kumo omfattar ett bördigt slättland, där kultur och odling tidigt slagit rot. Kring älven och några av dess tillflöden inrättades 1993 Puurijärvi-Isonsuo nationalpark (26 km2, delvis i Vittis) med fågelsjöar och myrar. Bosättningen är tätast utmed älven; där ligger flera samhällen, bl.a. den forna kyrkbyn, Tulkkila, med sin blandade bebyggelse. Stationssamhället Peipohja vid Björneborgsbanan blev järnvägsknut redan 1897, då Raumobanan invigdes. Jordbruket är sedan länge högt utvecklat i Kumo, vars näringsliv först på 1970-talet erhöll en mera stadsmässig profil. Orten har i dag en relativt mångsidig industri, där metall-, trä-, livsmedels- m.fl. industrigrenar är representerade. Bland företag märks Sinituote Oy (gr. 1945 i Hfrs, till Kumo 1973, 80 anst. 2004), som tillverkar städ- och klädvårdsartiklar m.m., och Peiron Oy (gjuteri, gr. 1948, ca 190 anst. 2008). Där finns även Kolsi vattenkraftverk, uppfört 1940-45 (J. Eklund) och ett stort spannmålsupplag, ägt av Avena Nordic Grain Oy. I staden utkom 1920-95 centerpartitidningen Lalli (upplaga 11 400 1980), som sedan flyttades till Björneborg och blev veckotidning, nedlagd 2009. Förnämsta sevärdhet i Kumo är det s.k. S:t Henriksmonumentet från 1857 (biskop Henriks bönehus), en tegelbyggnad uppförd kring lämningar av det rum där Henrik den helige sägs ha predikat i mitten av 1100-talet. Analyser har dock visat att dess stockar härstammar från 1400-talet.
Bosättningen är uråldrig, vilket talrika fornfynd bär vittne om. Kumo blev redan under tidig medeltid centralort för Satakunta (Kumogård) tack vare sitt gynnsamma läge vid den farbara älven. Enligt traditionen skall det i Kumo ha funnits en stad med namnet Telje, som tros ha haft sina rötter i heden tid. Den förlorade sin betydelse då Ulvsby fick stadsprivilegier 1365. Kumo, som nämns första gången 1324 i historiska handlingar, var en av birkarlarnas handelsplatser och har ansetts vara landskapets äldsta socken. Gråstenskyrka från 1786. Med Kumo inkorporerades 1969 Kauvatsa kommun. Kumo blev köping 1972 och stad 1977. (E. Pertola, Kokemäki kirja, 1986; Eilistä Kokemäkeä, red. E. Pertola, 1988; N. Huuhtanen, Menneet ajat kertovat, 1991)
Kumo omfattar ett bördigt slättland, där kultur och odling tidigt slagit rot. Kring älven och några av dess tillflöden inrättades 1993 Puurijärvi-Isonsuo nationalpark (26 km2, delvis i Vittis) med fågelsjöar och myrar. Bosättningen är tätast utmed älven; där ligger flera samhällen, bl.a. den forna kyrkbyn, Tulkkila, med sin blandade bebyggelse. Stationssamhället Peipohja vid Björneborgsbanan blev järnvägsknut redan 1897, då Raumobanan invigdes. Jordbruket är sedan länge högt utvecklat i Kumo, vars näringsliv först på 1970-talet erhöll en mera stadsmässig profil. Orten har i dag en relativt mångsidig industri, där metall-, trä-, livsmedels- m.fl. industrigrenar är representerade. Bland företag märks Sinituote Oy (gr. 1945 i Hfrs, till Kumo 1973, 80 anst. 2004), som tillverkar städ- och klädvårdsartiklar m.m., och Peiron Oy (gjuteri, gr. 1948, ca 190 anst. 2008). Där finns även Kolsi vattenkraftverk, uppfört 1940-45 (J. Eklund) och ett stort spannmålsupplag, ägt av Avena Nordic Grain Oy. I staden utkom 1920-95 centerpartitidningen Lalli (upplaga 11 400 1980), som sedan flyttades till Björneborg och blev veckotidning, nedlagd 2009. Förnämsta sevärdhet i Kumo är det s.k. S:t Henriksmonumentet från 1857 (biskop Henriks bönehus), en tegelbyggnad uppförd kring lämningar av det rum där Henrik den helige sägs ha predikat i mitten av 1100-talet. Analyser har dock visat att dess stockar härstammar från 1400-talet.
Bosättningen är uråldrig, vilket talrika fornfynd bär vittne om. Kumo blev redan under tidig medeltid centralort för Satakunta (Kumogård) tack vare sitt gynnsamma läge vid den farbara älven. Enligt traditionen skall det i Kumo ha funnits en stad med namnet Telje, som tros ha haft sina rötter i heden tid. Den förlorade sin betydelse då Ulvsby fick stadsprivilegier 1365. Kumo, som nämns första gången 1324 i historiska handlingar, var en av birkarlarnas handelsplatser och har ansetts vara landskapets äldsta socken. Gråstenskyrka från 1786. Med Kumo inkorporerades 1969 Kauvatsa kommun. Kumo blev köping 1972 och stad 1977. (E. Pertola, Kokemäki kirja, 1986; Eilistä Kokemäkeä, red. E. Pertola, 1988; N. Huuhtanen, Menneet ajat kertovat, 1991)
Kumo har ett av landets viktigaste jordgubbsområden, kring den stora sjön Sääksjärvi. Denna odling har anor från 1920-talet. Sedan 1990 har en jordgubbskarneval arrangerats varje sommar. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.