läderlappar ( Vespertilionidae), fladdermusfamilj, till vilken samtliga finländska fladdermusarter hänförs. Nordisk fladdermus ( Eptesicus nilsonii), med en kroppslängd på maximalt 70 mm, är vanlig i nästan hela landet, mustaschfladdermusen ( Myotis mystacinus, max. 50 mm) tämligen allmän i s. Finland. Vattenfladdermusen ( Myotis daubentonii, max. 55 mm) är allmän i inre skärgården, i inlandet fåtaligare, till linjen Vasa-Kuopio. Gråskimlig fladdermus ( Vespertilio murinus, max. 60 mm) förekommer sporadiskt i s.v. Finland. Fransfladdermusen ( Myotis nattereri, max. 50 mm) har i motsats till föregående arter gråbrun, nästan genomskinlig flyghud; den uppträder fåtaligt i de sydligaste kusttrakterna. Långörad fladdermus ( Plecotus auritus, max. 52 mm) finns sparsamt i landets s. delar. Stor fladdermus ( Nyctalus noctula) och dvärgfladdermus ( Pipistrellus pipistrellus) är två arter som påträffas sällsynt i den s. delen av landet. Den förra har en kroppslängd på maximalt 85 mm och är påfallande mycket större än övriga finländska arter, den senare är den minsta fladdermusen i Europa med en vikt om endast 3-9 g. Fladdermössens flyttningsrörelser, upp till 1 000 km hos flera arter, innebär att också andra europeiska arter vid tillfälle kan noteras framför allt vid sydkusten.
läderlappar. Nordiska fladdermusen är den vanligaste arten i Finland. Den håller till i skogiga kulturlandskap men trivs bra också i städer, eftersom den kan dra nytta av människoaktivitet; den är vanlig t.o.m. inne i centrala Hfrs, där den har lärt sig att utnyttja gamla kvartersgårdar. Foto: Luonnonkuva-arkisto B. Pöntinen.