längdhopp, friidrottsgren som förekom i forntidens Grekland och ingick i femkampen. De övriga grenarna var löpning (troligtvis en stadionlängd i Olympia, 192,27 m), diskuskastning, spjutkastning och brottning. Man hoppade med tyngder av sten eller metall, halterer, i händerna. Bilder på vaser som påträffats visar att det också förekom l. utan ansats. I modern tid finner vi l. vid tävlingar under medeltida folkfester och vid tävlingar i England under 1500- o. 1600-t. Grenen upptogs från början vid de kända tävlingarna mellan Oxford och Cambridge 1864 och vid de engelska mästerskapen.
Den förste längdhopparen av klass i Finland var mångkamparen Hugo Lahtinen (1891-1977), som 1914 som den förste hoppade 7 m jämnt. På 1920-t. dominerade naturspänstige Ville Tuulos grenen och noterade som bäst 731 vid Göteborgsspelen 1931. Tuulos huvudgren var trestegshoppning; i l. var han 4:e i Paris 1924 och delade 11:e platsen i Amsterdam 1928. I slutet av 1920-t. och fram till mitten av 1930-t. var Matti Tolamo (1907-40) landets säkraste hoppare. Hans rekord från 1934, 751, uppnått i landskampen mot Tyskland, stod sig i tjugo år. Efter andra världskriget framträdde Pekka Simola (1920-2014, bästa resultat 740) och Jorma Valtonen (f. 1923, 736), av vilka den sistnämnde blev 5:e vid Helsingforsolympiaden 1952. De följdes av Wilhelm Porrassalmi (f. 1930) och Jorma Valkama (1928-62), vars säkerhet i stortävlingar gav honom brons vid OS i Melbourne 1956. Efter flera rekordförbättringar av Pentti Eskola (f. 1938) upp till 804 har rekordet stannat på 816, uppnått av två hoppare, Rainer Stenius (1943-2014) 1965 och Jarmo Kärnä 1989. Rekordet slogs 2005 av Tommi Evilä (f. 1980), som överträffade det under VM i Hfrs, där han tog bronsmedaljen med medvindsresultatet 825. Sommaren 2008 hoppade Evillä det nu gällande rekordet 822. Evilä tangerade rekordet 2010. (Ingmar Björkman/Mikael Finell)
Finländska rekordets utveckling:
700 H. Lahtinen 1914
702 E. Lehtonen 1920
702-
731 V. Tuulos 3 ggr 1922-23
746 M. Tolamo 1933
751 M. Tolamo 1934
755 J. Valkama 1954
761 W. Porrassalmi 1956
777 J. Valkama 1956
786-
804 P. Eskola 4 ggr 1962-63
804 R. Stenius 1965
816 R. Stenius 1966
816 J. Kärnä 1989
818 T. Evilä 2005
819 T. Evilä 2005
822 T. Evilä 2008/2010
Den förste längdhopparen av klass i Finland var mångkamparen Hugo Lahtinen (1891-1977), som 1914 som den förste hoppade 7 m jämnt. På 1920-t. dominerade naturspänstige Ville Tuulos grenen och noterade som bäst 731 vid Göteborgsspelen 1931. Tuulos huvudgren var trestegshoppning; i l. var han 4:e i Paris 1924 och delade 11:e platsen i Amsterdam 1928. I slutet av 1920-t. och fram till mitten av 1930-t. var Matti Tolamo (1907-40) landets säkraste hoppare. Hans rekord från 1934, 751, uppnått i landskampen mot Tyskland, stod sig i tjugo år. Efter andra världskriget framträdde Pekka Simola (1920-2014, bästa resultat 740) och Jorma Valtonen (f. 1923, 736), av vilka den sistnämnde blev 5:e vid Helsingforsolympiaden 1952. De följdes av Wilhelm Porrassalmi (f. 1930) och Jorma Valkama (1928-62), vars säkerhet i stortävlingar gav honom brons vid OS i Melbourne 1956. Efter flera rekordförbättringar av Pentti Eskola (f. 1938) upp till 804 har rekordet stannat på 816, uppnått av två hoppare, Rainer Stenius (1943-2014) 1965 och Jarmo Kärnä 1989. Rekordet slogs 2005 av Tommi Evilä (f. 1980), som överträffade det under VM i Hfrs, där han tog bronsmedaljen med medvindsresultatet 825. Sommaren 2008 hoppade Evillä det nu gällande rekordet 822. Evilä tangerade rekordet 2010. (Ingmar Björkman/Mikael Finell)
Finländska rekordets utveckling:
700 H. Lahtinen 1914
702 E. Lehtonen 1920
702-
731 V. Tuulos 3 ggr 1922-23
746 M. Tolamo 1933
751 M. Tolamo 1934
755 J. Valkama 1954
761 W. Porrassalmi 1956
777 J. Valkama 1956
786-
804 P. Eskola 4 ggr 1962-63
804 R. Stenius 1965
816 R. Stenius 1966
816 J. Kärnä 1989
818 T. Evilä 2005
819 T. Evilä 2005
822 T. Evilä 2008/2010